Jag tänker ofta på tid. Hur fort allt går och hur snabbt allt förändras.
Jag minns min barndoms evighetslånga somrar. En del av sommaren spenderades hemma, en del hos mormor och morfar, en del med familjesemester och som slutkläm ofta lite kräftfiske i norrländska Ljungan. Sommaren kändes som en epok varje år och när man i augusti kom tillbaka till skolan så var det alltid med en känsla av att allt var annorlunda. Man var äldre, kanske lite längre och så även alla kompisar.
Nu är denna sommar definitivt över och jag kan nu, snart 37 år gammal, konstatera att denna sommar INTE känts som en hel epok. Somrarna senaste åren kan mer liknas vid några andetag eller ett antal gräsklippningar. Utemöblerna som vi slet med för att dra fram skall nu åter liksom klockan ställas tillbaka och sommardäcken som rullat över stundom het asfalt skall skruvas av för att ersättas av de dubbade.
Allt som man i början av sommaren planerade och allt som aldrig blev av.
Men vad gör det; om en kvart är det sommar igen.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar