Sömn

Jag har alltid haft väldigt svårt att göra ingenting. Jag kan inte, som så många andra "slötitta" på TV eller bara bläddra förstrött i en ointressant tidning.

Däremot har jag har alltid älskat att sova.
Dag som natt.

Så fort jag haft en stunds sysslolöshet har bingen dragit i mig på det mest förföriska sätt. Och sängen ska det vara, inte soffan.

Som trebarnsförälder är dock tillfällena ganska få då man har möjlighet att knoppa in dagtid (eller nattetid för den delen). Annat var det när man bara hade ett barn (bebis). Då kunde man ta en liten lur på förmiddagen och sedan en till efter lunch. En riktig bra dag hann man med en före middagen också, innan man slutligen kröp till kojs för natten.

Nuförtiden fantiserar jag ofta över sömn och hur det var när man fick sova när man ville. Det är väl helt naturligt med tanke på att jag sedan april inte har sovit mer än tre timmar i stöten. Inte en enda gång.
Dag som natt.