Halloween/Alla helgona

Minns ni för sisådär 10-15 år sedan när Halloween gjorde sin oranga entré i Sverige?

Vilket rabalder det blev!

På ena sidan stod partysugna ungdomar, tacksamma för ännu en anledning att sippa (?) häxblandning och så förstås alla utklädningstokiga småbarn (som i sin tur såg ytterligare en anledning att få snaska godis och hitta på djävulskap). På den andra sidan våndades svenska traditionalister som på allvar ansåg att Halloween var ett djävulens påfund. Och från USA dessutom (vilket i vissa kretsar i och för sig innebär samma sak)!

Jag hör till den skaran som dock inte misstänker att djävulens fingrar har en del i Halloweenfirandets spridning till vårt gudfruktiga land. Snarare handeln (vilket i vissa kretsar också det kan innebära samma sak i och för sig) skulle jag tro.

För mig är Halloween:
- en massa ungar som tigger godis (och dit räknas givetvis inte mina egna),
- en massa krimskrams av skitkvalité i butikerna,
- roliga fester (eller mindre roliga) och
- ett sätt att liva upp sig och andra i höstmörkret.

Alla helgona däremot är något helt annat nämligen:
- en dag att minnas de nära och kära som inte längre finns med oss i jordelivet och
- att kanske tända ett ljus och lägga en krans vid deras grav.

Varför detta egentligen skulle behöva stå i motsats till varandra är för mig helt obegripligt och nog har väl protesterna tystnat alltmer med åren?

Trick or treat!