Jag är mycket piggare idag. Tackar som frågar, förresten!
Axel sov mellan 22 och 04 i natt. Sex timmar! Garanterat första gången. Jag känner mig som en ny människa. Eller faktiskt, som en MÄNNISKA, det räcker med bara det.
Var hos mamma och åt lunch idag. Vi åt kålpudding och det får mig alltid att tänka på min mormor, då det är typisk mormor-mat.
I år är det 10 år sedan mormor gick bort, men än idag tänker jag på henne så gott som dagligen. Det är som att jag fortfarande glömmer att hon inte finns här längre och när vetskapen om hennes bortavaro blixtrar till känner jag ett kallt och isande vemod i bröstet. En saknad som aldrig verkar att ge med sig. Som ett stort svart hål.
Jag minns hennes röst, hennes doft, hennes skratt och hennes självklara sätt att alltid finnas där. För mig. För alla.
Jag VILL så gärna tro att vi kommer att mötas igen.
Jag älskar dig så, mormor. Då, nu och för alltid.
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver om din mormor. Jag fungerar precis likadant, tänler på min mormor ofta ofta och när Jack gör nåt nytt eller jag bara vill prata av mig så tänker jag under en snabb sekund att nu ringer jag mormor och pratar lite. Tänk vad vi är lyckligt lottade som haft en sån fantastisk människa i våra liv. Minnena och saknaden försvinner nog aldrig men visst kommer vi och ni att ses igen. Varma kramar vännen
SvaraRaderaAnnika