En mysstund

Jag tänkte, i ett tämligen naivt infall, att ta ett bad. Ett hett, väldoftande, avslappnande bad med sällskap enbart av en bra bra bok. Naivt, som sagt.

Efter att jag i smyg hällt upp vattnet med stängt toadörr för att ådra mig så lite uppmärksamhet som möjligt sjönk jag ner i det heta vattnet.

Tio sekunders tystnad, ett vakuum av vällust.

Små barnafötters trippande spring hördes från ovanvåningen, följt av det karaktäristiska ljudet av blöjbaks-duns-hasnade nedför trappan.

"Ffffopp, ffffffopp, fffffopp."

Då insåg jag att det var kört.

I vanliga fall, när maken är hemma, brukar jag i detta läge ropa på honom.

"- Hjäääälp! Hindra honom! Han är på väääääg!"

Men som bekant; i rymden kan ingen höra dig skrika, så det var bara att invänta det ofrånkomliga.

Utanför den tillskjutna dörren hördes hur någon krängde av sig en blöja, dörren sköts upp och in for en skriande två-åring med helt galen uppsyn.

"PLUMS!"

På mindre än en sekund hade min lilla mysstund förvandlats till ett Skara Sommarland.

"-Aaaaaj, vajmt!" kved den lille Esther Williams-wannabeen och raskt fick jag dra ur proppen och fylla på med iskallt vatten för att anpassa mitt hemma-spa till ett mer barnvänligt alternativ.

Så nu sitter jag här, iförd Fleece, och försöker få upp kroppstemperaturen samtidigt som min bok hänger med en klädnypa på tork.

Det är för härligt med barn!