Humor är min arvedel

Ibland får man kommentarer som liksom lyfter en lite. Kotpelaren rätas ut och och man känner sig, om än bara för en millisekund, som en riktig bra och lyckad människa. Lungorna fylls med styrka och man lättar från sin självkritiska nidbild om sin trista vardag och patetiska kropp. Ibland.

Och ibland, som idag, kommer kommentarer av ett helt annat slag.

Fritidshämtning vid Myrsjöskolan vid 15-snåret efter en lång arbetsdag på bebisfabriken:

"- Va? Är du Gustafs mamma?" frågar ett litet gossebarn trosskyldigt.

"- Ser man på, ser man på", tänker jag naivt. "Här har vi en liten rackare som trodde att Gurras storasyrra var för att hämta idag....!"

"- Du ser ju verkligen jättegammal ut! Typ hundra, om jag skulle ha gissat"!, fortsätter den lille missuppfattande spolingen.

"- Okej, ungjävel. Säg ett ord till och jag slår ut de där abnormt stora framtänderna ur din lilla oförskämda skitmun!", sa jag förstås INTE.

Men tanken är fri....

Och tur att man har humor. Den har nog räddat en från avgrundens djup flertalet gånger.

Humor är min arvedel
Min strupes gapskratt
Mitt hjärtas sköld i världen

Typ