Från barn och fyllehundar....?

Min mittimellan-son låg bredvid mig i sängen när jag läste och strök mig betänksamt över min ludna arm. Länge. Efter ett tag kom då frågan ur den lilles mun:

"- Mamma? Är du så här luden bara för att du var en apa när du var liten?"

Okej.

Jag tar det på ett moget sätt. De har troligen talat om Darwin på dagis och han har inte riktigt greppat evolutionsteorin fullt ut. Men ändå. Sååååååååååå hårig är jag väl inte?

Hårresande krönika om kvinnlig behåring här. Så djefla sant!