Det är skönt att bli äldre.
Det nya året ska ikväll skålas in av mig och F själva. Ja, om vi orkar hålla oss uppe till tolvslaget vill säga.
För 15-20 år sedan hade detta scenario varit fullständigt otänkbart (och då menar jag inte för det självklara faktum att jag och F inte kände varandra).
Party-Karin ansåg att nyårsafton var kvällarnas kväll, festernas fest och happeningarnas happening.
Redan på morgonen infann sig känslan av att "i kväll är det något riktigt speciellt som ska hända!" och vid lunchtid började de direkta förberedelserna i form av spolar i håret och ansiktsmask. På stereon gick Oasis, Kent eller Popsicle på repeat. Högt.
Förväntningarna på kvällen steg för varje minut och då det slutligen var dags att ge sig iväg i den nyinköpta paljettklänningen var jag så taggad att allt annat än just en "kvällarnas kväll" skulle innebära ett antiklimax utan dess like.
Föga förvånande var det då att, när man ca ett halvt dygn senare ramlade in genom samma dörr med revade strumpbyxor, skoskav och glitter överallt, upplevde just detta. Ett Antiklimax. Ett Antiklimaxarnas Antiklimax.
Så mycket förväntningar på en kväll. Stackars nyårsafton som år efter år lyckas göra så många besvikna. Nej, ska man vara en dag skulle jag nog hellre vara en fredag i juli. Mitt under semestern. Inga krav alls.
Nu, när man blivit äldre, har nyårskraven dämpats betydligt. Oftast innebär nyårsafton en något upphottad parmiddag med goda vänner. Kanske lite lyxigare meny och kanske lite dyrare vin men inga andra förväntningar än på just vad det är. En parmiddag på årets senaste dag.
Det nya året ska ikväll skålas in av mig och F själva. Ja, om vi orkar hålla oss uppe till tolvslaget vill säga.
För 15-20 år sedan hade detta scenario varit fullständigt otänkbart (och då menar jag inte för det självklara faktum att jag och F inte kände varandra).
Party-Karin ansåg att nyårsafton var kvällarnas kväll, festernas fest och happeningarnas happening.
Redan på morgonen infann sig känslan av att "i kväll är det något riktigt speciellt som ska hända!" och vid lunchtid började de direkta förberedelserna i form av spolar i håret och ansiktsmask. På stereon gick Oasis, Kent eller Popsicle på repeat. Högt.
Förväntningarna på kvällen steg för varje minut och då det slutligen var dags att ge sig iväg i den nyinköpta paljettklänningen var jag så taggad att allt annat än just en "kvällarnas kväll" skulle innebära ett antiklimax utan dess like.
Föga förvånande var det då att, när man ca ett halvt dygn senare ramlade in genom samma dörr med revade strumpbyxor, skoskav och glitter överallt, upplevde just detta. Ett Antiklimax. Ett Antiklimaxarnas Antiklimax.
Så mycket förväntningar på en kväll. Stackars nyårsafton som år efter år lyckas göra så många besvikna. Nej, ska man vara en dag skulle jag nog hellre vara en fredag i juli. Mitt under semestern. Inga krav alls.
Nu, när man blivit äldre, har nyårskraven dämpats betydligt. Oftast innebär nyårsafton en något upphottad parmiddag med goda vänner. Kanske lite lyxigare meny och kanske lite dyrare vin men inga andra förväntningar än på just vad det är. En parmiddag på årets senaste dag.
Gott nytt år allihopa!
Dina reflektioner är så riktiga Karin - hur besviken kunde man inte bli över att sällskapet inte blev som man tänkt sig, kärleksrelationen eller bara nåt simpelt som musiken eller maten ;-)
SvaraRaderaVi ska liksom ni fira nyår med "bara" familjen men jag kan kunde fortfarande känna en viss skam när en kollega frågade försyn om mina nyårsplaner och de inte inkluderade en "fantastisk fest med tre-rätters tillsammans med mina roliga och intellektuella vänner som alla fixar barnvakt och kan hänge sig totalt åt ett nyårsfirande bara så där"
varför sitter det så djupt rotat? att det vanliga inte räcker till?
Önskar dig och familjen ett gott slut!
En annan Karin med killarna
Gott nytt år vännen! Ja, allt har väl sin tid. Jag har haft fantastiska nyår och riktiga pissnyår, skönt att slippa de där ashöga kraven. I år drar vi på lite lyxigare parmiddag i Uppsala - så mycket party det kan bli med ungar, liksom.
SvaraRaderaKram Jeanette
Helt otroligt vad du verkligen satte ord på mina känslor jag hade inför nyår!!
SvaraRaderaDet var PRECIS sådär!
Och samma sak när jag väl kom hem, inget hade gått som planerat, kul hade jag men det var inte värt alla enorma förväntningar.
Plus att en relation avlslutades. Hade jag vetat att det skulle gå som det gick, skulle jag hellre gjort som dig och Fredrik, och Mamma och Tomas, sitta hemma och skåla istället. Tror min start på 2010 hade blivit snäppet bättre då hehe ;)
Men så kan det va! Tack för att du har världens västa blogg, I mean it!!
pössss