Sedan jag började blogga så har jag utvecklat ett beroende. Ett beroende att skriva.
Någonstans i mitt medvetande ligger tanken hela tiden. Ibland som rena uppslag, men oftare bara som ett sug att få formulera. En lust som varit bortglömd sedan mina för länge sedan raderade försök att skriva dikter på gymnasiet. Det skrevs Nattsvarta ord om känslor, aldrig så starka som i ungdomens magkatarrsömmande tid. Den stora kärleken, den Största och så ofta beskrivet som den sista.
Kanhända beror mitt nyvunna intresse för tangentbordsknattrande på att det ger mig en stunds respit från vardagskaoset. Lite av en paus från utsidan och stunds introvert vila. En halvtimme om dagen där jag har hela makten, i mitt rike med min luft. Oemotsagd.
Bloggen blir som mitt egna rum. Ett tonårsrum med en dödskalleskylt på dörren, där ni som läser i efterhand smyger in och tittar i min skrivbordslåda.
Välkomna in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar