Vad hände?

Efter dagar av larm, blipp, tjut, yl och bråk är det nu helt tyst.

Känslan kan liknas vid den när man släcker en lampa och det tar några sekunder innan man kan se någonting. En stund av beckmörker innan ögonen vant sig vid mörkret och konturerna åter börjar gestalta sig framför en.

Inte en tv påslagen och stereon är även den tyst. Som förstummad står den av det faktum att den ej behöver överrösta vare sig barnröster eller tv-spel. Vad hände?

Maken tog med Albin och Gustaf på bio och här sitter nu Axel och jag. Vi tittar lite förvånat på varandra som om något har hänt. Fast egentligen är det ju just det som har hänt. Ja, det att inget händer. Om ni förstår?

Som ett strömavbrott.