Vitt

Snön som faller ner suger luften ur mina lungor när jag hålögt stirrar ut genom mitt fönster.

Nog visste jag redan igår hur naiva de sprittande vårkänslorna var, men att se hur den läkta asfalten åter förvinner i ett vitt mörker dämpar mig.

Det är trots allt bara i början på februari så en eller två vintrar till bör vi nog hinna med innan fönstren åter kan öppnas mot ett lättare sinnelag.

Jag väljer att tänka på juni.