Piffelipiff

Nu jädrar har det homestagats i dagarna två och äntligen har jag lyckats decimera alla tecken på att det faktiskt bor människor i det här huset.

Inte en grej ligger framme som inte finns där bara för syns skull. Barnens leksaker är uppradade såsom de gärna är i ett hem där Josef Stalin är pappa och inte ett gulnat blad synes på de välskötta (läs nyinköpta) krukväxterna.

I de glänsande obajsade badrummen färgmatchas allt in i minsta bomullstuss och i varje vrå står ett litet värmeljus och sprider sitt myselimys-mysiga sken.

"Så här har vi det hemma hos hos. Välkomna!"

Snittblommor i badrummet? Jajemän!