Jag har en sån där "Viktiga-papper-pärm" på en hylla i sovrummet. En pärm där mitt liv i kvitton och intyg finns representerat på ett ytterst rörigt och siffrigt sätt.
Tog, i ett ryck av ordningssinne, tag i den halvdecimeter tjocka bunten med papper på köksbänken och satte mig med avsikt för att sortera in den nådiga luntan i min viktiga pärm.
Hann inte så långt.
När jag tryckte ner spärren som öppnar pärmen så var det som en explosion. En tryckvåg med skatteuträkningar och årsbesked från 1985 slog mig i ansiktet och när åter vaknat upp efter min avtuppning och lagt om mina skärsår i ansikte och på händerna såg jag ingen utväg. Det var ju bara att sätta sig och rensa bland eländet.
Jaha, ett intyg på att ett ägarbyte på en bil som jag sålde 1996 nu finns registrerat hos bilregistret. Och se där: ett kvitto på en mobiltelefon jag köpte 2001. Undrar var den är nu? Ja, kvittot finns ju kvar iallafall. Tryggt.
Och så fortsatte jag. Nu är pärmen nästan tom. Och soptunnan nästan full.
Scary.
Tänk nu om det ringer en tjänsteman från ett statligt verk och vill ha en kopia på ett lönebesked från maj 1992.
Då sitter man i klistret.
Men det är sån jag är. Living on the edge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar