Palme

Det har varit mycket om Palme idag. Mest om mordet förstås, inte så mycket om honom egentligen.

Jag skulle fylla 14 år när Palme blev skjuten, men jag minns det faktiskt som igår. Det var sportlov, precis som nu, och vi var på skidsemester i Sillre. Jag kommer ihåg att jag av någon anledning satte på TV:n på morgonen (det fanns ju ingen morgon-tv på den tiden direkt) och där möttes av beskedet om vad som hänt. Jag tassade in till mamma och pappa som fortfarande sov och talade om vad jag just hört. Snart satt hela familjen och chockat tittade på nyhetssändningarna. Som i Twilight Zone, eller nåt....

Och när jag nu, 25 år senare, tänker på Palme så är det faktiskt nästan bara mordet jag minns av honom. Kanske var jag för ung för att inse hans kontroversiella storhet, eller är det kanske så att mordet i sig skuggar hans person. Men det är väl kanske så för alla som går hädan på ett spektakulärt vis? Det är sortin man minns. Tänk JFK, Abe Lincoln eller Martin Luther King.

Det är som att brottet aldrig upphör, det bara fortsätter och fortsätter...