Vi bor väl kvar då....

För varje vecka som går drar rummen ihop sig en smula. Snart står jag i vardagsrummet med handflatorna stödjandes mot de motsatta väggarna samtidigt som nacken kröks av det sjunkande taket.

Vi skulle titta på ett större hus i morgon. Var det tänkt.
Visningen är inställd då någon drämt till med ett bud som säljaren inte kunde stå emot.

"-I´m gonna make him an offer he can´t refuse", hade kapitalisten deklarerat till mäklaren då han ringde strax efter annonsen publicerats.

Och det kunde ju inte säljaren heller. Om det var ett avhugget hästhuvud eller de 8,6 millar som han erbjöd får jag nog aldrig veta.

Vi bor iallafall kvar här ett tag till.