Första perioden avlöpte relativt smärtfritt då en av motspelarna varit på hemmaplan hela dagen och därmed inte utrustad med den illasittande trötthet hans övriga två medspelare tillförskaffat sig under dagens hysteriska dagistimmar.
Ja, detta referat bör givetvis egentligen inledas med en förklaring av sporten och dess regler.
Denna idrott kallas även "Fawlty Towers på Kocktorpsvägen", "Inferno" eller "Lyckligt gift ensamstående kvinna vs. tre talibaner". Take a pick; kärt barn har många namn.
Grundidén är iallafall att jag ska inhämta tre gossebarn på respektive ställen, transportera dessa glada trallande lintottar hem för att där anrätta en uppskattad och näringsrik middag. Därefter skall de förnöjda avkommorna tandborstas, sagoläsas och nattas. Game over.
Första periodpausen inträffar då barnen fått av sig sina ytterkläder och ljudnivån återigen har understigit 100 dB. Då kan man passa på att fylla på sina och barnens energidepåer med en banan eller så. Barnen lallar sedan iväg och jag måste påbörja kvällens taktiktänkande inför den andra perioden; matlagningen samt middagsätandet.
Jag drar fram min whiteboard, lägger upp olika strategier och lägger upp exempel på eventuella scenarios som kan tänkas uppkomma.
Denna kväll lades strategin upp som så att Gustaf, känd som den store taktikern och också den med flest utvisningsminuter den här säsongen, bjöds in till själva tillagandet av middagen. Ett genidrag från min sida skulle det visa sig, då jag på detta sätt inte bara lyckades sära på de ständigt trätande storebröderna utan även fick honom att äta. Ja, lite iallafall.
Att sedan Albin fick ett meltdown då maten, enligt hans smak, "vaj alldeles föj vajm" får väl ses som ett minor fall. Man kan ju inte få alla rätt....
Lill-Flax skötte sig såsom han brukar med resultatet att en större del av hans middag kunde återfinnas i A) hans hår, B) i Luddes mage och C) utkletad över hela köksbordet likt fingerfärg.
Så nu sitter jag här i väntan på nedsläpp inför den tredje och sista perioden; Nattandet.
De sista strecken är ritade på tavlan, sportdrycken är urdrucken och svettbandet ordentligt nedtryckt över mitt spröda hår.
Nu j-vlar kör vi! GO GO GO GO!!!!
Liknar en familj på Eknäsvägen också, definitivt med beskrivningen på lill-flax. I vår familj är det däremot den stora talibanen att startar krig mot de andra i familjen och sen är väldskriget igång. Nu har ju jag turen att ha en med manlig basröst hemma som kan ta i, men att höra varje middag (nästan) att jag går härifrån, jag går ut med hunden, känns som det tillhör middagen likt mjölken på bordet.... Jag kan trösta dig med att det finns fler. Och alla som hävdar att de varje dag har mysiga stillsamma candellightsdinner-middagar med familjen, jag tror er inte lögnare där!/ Kram Marie
SvaraRadera