Den grå Dimman kväver mig.
Den trycker ihop det som är mitt andrum och lägger en våt hinna över det som är min kropp.
Luften är mättad av smältvattnets andetag och snön ligger som en dyngsur yllefilt över den sovande jorden.
På vägen trycks den trampade snön ihop till komprimerad is och vattnet lägger sig ovanpå som svetten på en febersjuk.
Kylan och fukten trycker sig igenom kläderna genom osmos och förvandlar hela mig till en spänd ovilja.
Gränslandet mellan vinter och vår.
Det gör nästan ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar