Där det en gång fanns en hjärna, flyter numera en trögflytande vätska. Vid lägesändringar förflyttas den sega massan och det tar ett tag innan synapserna hittar rätt igen. Huvudet hålls därmed mest stilla. Som huvudet på en knappnål.
Vad beror detta nu på då, undrar någon kanske? Ett sjuhelsikes festande i dagarna tre? Ja, vad gäller tre dagar så kan jag instämma och eftersom festande som begrepp är rätt så relativt kan jag väl inte per automatik säga att det är fel heller.
Men.
Hur relativt festbegreppet än kan tyckas vara, så bör man nog vara rejält utsvulten på vad som skulle kunna kallas ett tillfredställande liv om man skulle vilja beskriva de senaste tre dygnen i mitt liv som festliga.
F har varit bortrest sedan i torsdags och då passar givetvis de små fröna på att agera agar-plattor till allsköns virus och bakterier. Storgrabben har klarat sig helskinnad so far (peppar peppar, som den något äldre generationen skulle tillägga), men Mellan och Liten har ansatts av en elak baselusk som gett en hosta som låter som något som får en death metal-sångare att jämföras med Peter Jöback. Tänk en storrökande KOL-patient korsat med Katla så är ni ljudet på spåret. Liten fick även en bonus i form av krupp, vilket även gav ett tillägg av Baskervilles hund till ljudbilden. Lägg på 40-graders feber, täppta näsor och ett helvetes humör så tror jag att ni har skapat er en någolunda bild av mitt partajande de senaste nätterna.
Satt för skoj skull precis och räknade mitt antal sovtimmar de tre senaste dygnen. Ja, det där med skoj är ju också ett relativt begrepp. Jag kom fram till att jag sovit ca 6 timmar.
Hepp!
I kväll kom F hem. Nu känner jag att det inte är mer än rätt att jag tar det lite lugnt i natt så att han också får gå på lite fest i natt.
För det är han jävlar i mig värd...
*händer gnids och munnen förvrids till en klassisk "Kalle och Hobbe"-min*
 |
| Jag och Ludde |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar