Lyxproblem

Jaha. Ytterligare 4 vaccinationspass avbokade på grund av vaccinbrist. Trist.

Det har verkligen varit jättekul att få komma ut och jobba lite.

Inget ont om Axel. Verkligen inte.

Men så här tredje föräldraledigheten börjar det liksom kännas att man kan det här. Varken babysim eller öppna förskolan känns något som helst lockande och hemmalivet, hur mysigt det än månde vara, börjar kännas lite smått klaustrofobiskt. De svåraste valen man ställs inför rör valet mellan päron- eller katrinplommonpuré och de mentala utmaningarna handlar nästan uteslutande om att träna på sitt tålamod.

Jag försöker i princip dagligen att stanna upp, andas lite och njuta av "ledigheten" men slentrianen ligger som en våt filt över vardagen hur mycket jag än försöker peppa upp mig.

Det värsta av allt är nog, att jag vet så väl hur jag kommer tänka tillbaka på den här tiden om ett år eller så. Jag kommer att tänka på mina och Axels mysiga sovmorgnar och jag kommer att minnas all den tid som jag faktiskt kunnat lägga på Gustaf och Albin nu när de bara går halvdagar.

Nej, jag måste allt gaska upp mig och försöka njuta lite mer.

För det ska gudarna veta: någon fjärde föräldraledighet blir det INTE tal om!

Julklappsfrossa

Operation "Julklappsinköp" är inledd.

3 done, 324 to go...
Eller kanske inte riktigt, men bra nära.

Jag köper inte julklappar till så många. Det blir mest till barnen. Men jag ÄLSKAR är fundera ut, inhandla och slå in små onödigheter till de nära. Varje år försöker min omgivning bromsa inhandlandet, men jag kan inte stå emot. Så fort det börjar glittra av stjärnor och glaskulor i skyltfönstren kommer suget över mig. Jag tappar all sans och kliver in i min anuella psykos, oförmögen att ta mig ur den bjällerklangande köpruschen.

Det enda som bromsar min påseprasslande framfart är det faktum att jag de facto enbart inbringar den allmose-nivåiga föräldrapenningen för närvarande. Även om jag ruschar runt låter jag iallafall kreditkorten vila i juletid.

Herregud, var skulle det annars sluta?

Ett dagsverke

Tomtefunderingar...

Jag står inför ett svårt moraliskt dilemma.

Är det ok att ljuga sina barn rätt upp i deras små oskyldiga ansikten?

Tidigare år har tomtemyten på ett enkelt sätt bara varit en självklarhet. På julafton kommer den rödklädde farbrorn med julklapparna. That´s it, liksom.

Men barnen blir äldre och denna jul har myten redan börjat stöta på patrull.

"-Mamma, var köper tomten alla julklapparna?" undrade Gustaf häromdagen och man kan ju inte annat säga än att frågan är befogad.

Jag besvarade frågan utan en tanke, med att han handlar sina klappar över nätet och får dem hemskickade till sig.

Efteråt kröp sig en känsla av dåligt samvete över mig.
En smak av beska i munnen och ett lätt illamående sköljde över mig och jag blev som varm och rodnad över hela kroppen. Vad håller jag på med?

Hur länge ska man kämpa för den här myten?
Hur länge och framförallt hur långt är det ok att gå i sina lögner?

Snart kommer väl frågorna:
"- Hur hinner tomten med att leverera alla klapparna?"
"- Hur kan tomtens renar flyga?" och den klassiska
"- Varför hinner aldrig morbror Magnus träffa tomten?"

För vem håller vi egentligen myten levande? För barnen? Eller för att vi vuxna tycker det är så gulligt med att se våra vilseledda barn skrika hysteriskt när det knackar på dörren en eftermiddag om året?

Hur gör alla?
Jag behöver vägledning......

Vilket party!

En sak som jag lärt mig sedan jag fått barn är att en baksmälla oftast beror på sömnbrist.
Inte på något bakrus av alkoholens effekter.

Huvudet känns som vore det fyllt av bomull. Böjer jag mig framåt känns det som den genomblöta bomullen sakta glider framåt och hela jag hamnar i obalans. Synapserna är fördröjda pga kortslutning och allt går i ultrarapid.

Kroppen känns tung som efter ett bad och att resa sig från en stol är som att bestiga ett berg. Jag stannar på nedervåningen idag, tror jag.

Munnen känns torr som på en nyårsdag och kroppen skriker efter transfetter.

Frågar du mig imorgon vad jag gjort idag, minns jag troligen inte.

Bakfull? Nej. Småbarnsmamma.

En natts sömn. Snälla. Bara en natts sömn.

Svinigt värre.

Det har varit mycket om grisar på sista tiden. "Gris" har liksom varit DET de senaste dagarna/veckorna. Ordet på allas läppar.

Först denna "Svinis". H1N1, som den egentligen heter. Friska svenskar börjar dö en efter en i sjukdomen och svenskarna står som chockade.

"-Va, här? I Sverige? Inte möjligt, hua!!"

Att hundratals personer redan strykit med i övriga Europa har helt förbisetts i någon slags naiv tro att:

"-Det händer inte här..."

Sedan de senaste dagarnas "Grisfarms-skandal".

Önskar att jag var chockad. Men nej; möjligtvis besviken... Återigen vaknar svenskarna:

"-Va, här? I Sverige? Inte möjligt, hua!!"

Det finns bara två slutsatser man kan göra med gott samvete.
Alternativ 1: Sluta ät kött.
Alternativ 2: Köp bara ekologiskt och närproducerat kött.

Nästa gång du handlar kött och står med fläskfilén från Irland i handen. Ja, du vet, den som kostar mindre än hälften av den ekologiskt närproducerade.

Tänk då en extra gång:
Vem var detta och hur hade han det?

Och framförallt; hur f-n kan den vara så billig?

Lästips!

Läs detta inlägg av Alex Schulman. Han är helt inne på min linje!
;-)

Morgonens bilder

God morgon!!!

Världens vackraste barn!

Jaha!? Det var ju snopet.

Det blev ingen vaccination för mig idag. Vi vaccinerar fortfarande bara riskgrupper och barn under 13 och tydligen är de flesta redan besprutade då väntrummet gapade helt tomt då jag kom. Hallåååååå?

Åkte hem och hämtade Axel och fick honom vaccinerad i stället. Sköterskorna tyckte han var SÅÅÅÅ söt och där kan man ju inte säga emot direkt.

Jag minns när Gustaf var bebis. Det fanns verkligen ingen sötare bebis på jorden och på fullaste allvar så tyckte jag lite synd om andra mammor och pappor som hade så fula bebisar.

Jag vet att jag tänkte att de andra i föräldragruppen måste vara avundsjuka på min A-bebis och att de efter träffarna gick hem i bitterhet och svor.

När jag fick Albin återkom fenomenet även om jag då så smått börjat inse att kanske alla mammor kände likadant. Att vi satt där åtta morsor, helt upptagna av tanken på att just våra bebisar är de mest fulländade.

Albin & Jag

Så nu när någon säger om Axel:

"-Åhhh, vad söt han är!"

tror jag inte länge per automatik att de menar att han är världens sötaste bebis.

Även om jag vet att det är just så det är!

Vaccination-inspiration

När jag startade den här bloggen så lovade jag mig själv att skriva minst ett inlägg per dag. För att hålla grytan kokande typ.

Men vad gör man om inspirationen tryter och tiden sinar bort.

Lägger upp ett foto?

En länk?

Kanske kommer uppslagen ikväll när jag jobbar.
Jag har märkt att de gärna gör det.

Julpynt.

Sådär ja!
Nu har jag julpyntat lite här inne....

Kvällspromenad

Äntligen.

Du och jag, Ludde. Kom så går vi...

Reflexväst på mig, sele på dig.

Kvällen är svart som i en urskog. Du hajar till vid oklara skuggor, gör konstiga omvägar och vädrar i luften efter faror. En betonggris, jaha....

Luften vi andas är som mättad av fukt och din päls blir blöt trots att regnet ej fallit på hela dagen.

Ikväll blir promenadens ljudspår Kjellvander. Passar liksom.

Julen har börjat!

Som jag tidigare skrivit har jag bestämt mig för att göra julen riktigt lång i år.

Sagt och gjort; idag var det dags att baka pepparkakor.

Albin och Gustaf fick stanna hemma i dag för att "hjälpa till" med bakandet och i år slog de nog rekord. Jag lovar; de var säkert med hela 10 minuter innan de tröttnat på bakeriet.

Sen stod jag där, själv, med 30 kilo av mormors hemgjorda pepparkaksdeg. Det var ju bara att hugga i.....

Rätt många peppisar, va?

Fröken PK?

Visste ni att tävlingen "Sveriges Lucia" fortfarande finns?

Efter att ha sett en annons om "Orminges Lucia" (?) var jag bara tvungen att googla på "Lucia" för att se om den stora tävlingen fortfarande existerar, och ja; det gör den alltså.

Jag minns förr om åren när denna tävling var en stor happening. Jag vill minnas att den till och med sändes direkt på teve.

Sveriges Lucia? Vem som ska gå först i en kör liksom.... Ring och rösta! Varför? Därför. Jaha.

Tankarna leds osökt in på tävlingen "Fröken Sverige". Finns den kvar månne? Får väl googla det också sen.

Det känns ju inte som speciellt politiskt korrekt att tävla i skönhet. Trots sina tappra försök att "snygga till" tävlingen med ett talangmoment där töserna skulle jonglera med suddigum, sjunga "Lilla snigel" baklänges eller säga "Tankbil" på 34 olika språk, kvarstår ändå faktum: En tävling där deltagarna får gå över en scen, endast iförda baddräkt och pumps för att bedömas av medelålders gubbar, KAN inte betraktas som helt rumsren.

Något av det mest komiska inslaget i tävlingen var nog ändå det när deltagarna fick berätta vad de skulle vilja göra i framtiden. Allt från att arbeta med handikappade djur till att samla pengar till svältande barn gavs som exempel av de långbenta och ständigt leende solarieoranga kandidaterna.

Jag minns dock ett år då en av deltagarna gav ett svar som liksom stack ut lite.

Programledaren (minns ej vem det var, men Agneta Sjödin känns som en kvalificerad gissning då hon var programledare för alla program av "Gala-karaktär" under 90-talet) frågade en av tjejerna vad hon skulle vilja arbeta med i framtiden. Svaret blev:
"- Jag skulle vilja bli chef!"
"- Chef? För vaddå?" frågade Sjödin smått roat.
"- Det spelar ingen roll, bara jag får bestämma över andra!"

Jaha ja... Vad säger man? Undrar om hon vann.

Men i ärlighetens namn var det rätt uppfriskande efter alla svar innehållande HIV, miljöförstöring och världssvält som de övriga kandidaterna radat upp som ett pärlband av Moder Terasa-wannabees.

Nej, nu måste jag googla iväg.

PS. Tänk på de svältande duvorna i Indien. DS.

En komplett samling!

Idag har jag varit på IKEA och införskaffat diverse livsnödvändiga attiraljer.

Jag åkte för att köpa en ram till ett foto på Axel och kom hem med:

- TVÅ ramar.

- Tre ljusslingor.

- Sex rullar julklappspapper.

- Julgranspynt.

- Två prydnadskuddar.

mm, mm.

Vad är det med IKEA som gör att man ALLTID handlar mer än man tänkt. Billigt blir dyrt, liksom. Den där Kamprad kan sin skit....

Så här blev det med den nyinköpta ramen till Axels foto i allafall. Nu hänger de där, alla tre.

Samlingen är komplett!