Idag har vädret varit sådär naturligt photoshopat och krispigt som man sällan minns hösten.
Luften är så klar och det känns längre än vanligt till himlen. Trädtopparna börjar sakta fatta eld och solens varsamma strålar retuscherar bort bistra miner från höstbleka ansikten.
Jag öppnar dörrarna, lurad av det sepiafärgade ljuset genom mina smutsiga fönster. Men golven blir snart kalla och dörrarna stängs igen.
Det börjar bli dags att införskaffa årets Ulle-tofflor. Ja, banne mig....
Du skriver så VACKERT Karin!
SvaraRadera