Regnet öser ner och allt är verkligen dyngsurt, mättat.
Ska det vara såhär nu? Blött. Grått. Varje dag, hela tiden.
Jag gillar faktiskt hösten. Det grå och dämpade tilltalar min melankoli och vaggar in mig i ett dämpat sinne. Inte deprimerat, bara melankoliskt. Ett lugn.
Musiken blir annorlunda. Mer Kristoffer Åström och Kjellvander.
Det känns som att man kan ta ett steg tillbaka. Jag taggar ner och drar på mig en sjal. Tänder ett ljus och försvinner ner i min hemmauniform.
Tråkigt är det nya. Det är sen gammalt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar