När jag var barn var något av det roligaste jag visste att klä ut mig, kleta läppstift över halva ansiktet och stolpa runt i mammas höga sjuttiotals-kilklackar. Inomhus. Det var en lek. En lek som barnpsykologer troligen skulle kalla för rollspel och diagnosticera som fullkomligt normal.
Om min mamma däremot skulle ha köpt små högklackade klatchiga sandaletter och någon miniatyrkopia av en damkappa skulle nog en och annan "Jag vet vad som är bäst för barn"-människa ringt till en velourklädd socialtant på kommunen och anmält mamma.
Nu gjorde mamma aldrig det så Farbror Barbro behövde aldrig komma med en Tempo-kasse fylld med unisexplagg i brun manchester. Men tänk om? Vilken lycka!
Klappeti klappeti klappeti!
Nu i vuxen ålder kan jag dock säga att jag tycker att vi ska skona våra barn från allt vad klackskor, trekantsbikinis och handväskor heter. Så länge det bara går.
Det går att ta igen i vuxen ålder. Believe me!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar