Snart är föräldraledigheten slut...

Mina dagar som föräldraledig morsa är räknade. I början på april smäller det. Då kommer livet åter få en vardag som mall och plånboken bli aningens tjockare.

Jag dagdrömmer mig bort till lediga shoppingstinna vardagar, luncher utan ett ständigt parerande av små bebisarmar och ett arbete som jag älskar att gå till med lyckliga nyblivna föräldrar, roliga arbetskamrater, inspirerande kurser och allehanda utmaningar.

Jag försöker tänka bort toktidiga dagislämningar, katastrofsnitt, missade luncher, VAB, jobbhelger och utebliven sommarsemester.

Vid min första föräldraledighet kändes det som att jag skulle vilja vara hemma för evigt. Det kändes nästan som att jag övergav Gustaf när det var dags att börja jobba igen. Jag kunde liksom inte se ett föräldraskap som varade bortom de 16 månader som jag var hemma med honom.

Denna gång kommer jag börja jobba innan Axel ens fyllt ett år. Det hade jag nog aldrig ha kunnat göra om det var mitt första barn tror jag. Men jag känner att jag kan det här med mammaledighet nu.

Jag tokälskar Axel, men....

Jag är trött på Kaffe Latte, öppna förskolan, Hem till gården, mysbyxor och Forum Nacka.
Jag vill istället ha; automatkaffe, morgonrapporter, CTG-monitorer, sjukhuspyamas och Södersjukhuset. Hur konstigt det än kan låta.

Och Gustaf, Albin och Axel kommer ju att finnas kvar. Och jag för dem.