måndag 1 februari 2010

Niomånaderskris

Du lever för ett leende och närheten till min kropp.
En varm, ständigt närvarande mammarobot.
Mjuka händer och len röst.
Nära, hos dig, hela tiden.

Mamma går på toa.

*Panik*

Mamma äter lunch.

*För långt ifrån. Vill sitta i knäet*

Mamma läser bok.

*Vill ligga I boken*

Mamma pratar i telefon.

*Prata med MIG*

Mamma lägger mig på golvet.

*Vad GÖR du?*

Mamma tar upp mig, kramar mig. Hårt.

*Tänk att det tog sån tid att fatta....*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar