Personligen avsätter jag en slant till gymägaren här i området varje månad. Några hundra som försynt plockas från mitt konto, som i det tysta.
Min lathet går över det allra mesta.
Inte nog med att jag inte satt min fot på gymmet på säkert ett halvår, jag är dessutom så pass bekväm att jag inte ens orkar/vågar pallra mig dit för att avsluta medlemskapet.
För det måste man. Pallra sig dit, alltså.
Med benhård bestämdhet och utan flackande blick måste man stå med sin mössa i handen och motivera sitt svek mot sin egna kropp och igensatta artärer. Och framförallt mot den ekonomiskt oberoende gymägaren. Förstås.
Precis som Chandler, om ni minns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar