September means höst. Så är det bara.
Sedan att det de facto är varmare i dag än när jag sprang omkring i mina vita tunikor med gåshud över hela kroppen i juni. Det hör liksom inte hit.
22 grader och sol till trots, det är höst. Basta.
Det är likadant varje sensommar. Alla somriga, slafsiga och pastelliga kläder känns så fel, så oåterkalleligt passé. Som ratade kompisar hänger de med slokade axlar på sina galgar och ser så ledsna ut. Men jag kan bara beklaga, världen är hård ibland.
Jag har tröttnat på er. Vill inte leka med er mer. Inte i år iallafall. Vi får se nästa vår. Kanske kan vi återuppleva en del gamla minnen ihop, men risken är stor att vår vänskap är över för alltid.
Tack för den här tiden.
Och hej på er, alla mina nya kompisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar