Hakuna Matata

Så var det dags för Ludde att få lite höstpiff.

Det är alltid med lite fjärilar i magen som jag lämnar in min ADHD-hund hos frissan.

Hur kommer han att sköta sig idag?
Kommer hans toviga päls resultera i ett frissa-samtal till Djurens vänner? Eller kanske Soc?

Sällan har en hund varit i så stort behov av klippning som vår hund, eller för att citera frissan; "vårt får".

Innan avlämning hos frissan.

Man skulle ha kunnat gömma en mindre flyktingfamilj i pälsen på honom, eller åtminstone sticka ett gäng med One-pieces till samtliga familjemedlemmar av den avklippta pälsen som senare fanns att beskåda på golvet hos frissan.

Efter två timmar var han för övrigt inte längre lik ett får, mer en surikat.

Timone?

Ludde?

Hur som helst. Nu är det tre månader till nästa gång. Skönt.