Och det kan väl stämma... Nog finns det en viss skillnad i hur man bemöter en lodis och en polis. Oftast bemöter man ju dessa dock inte alls, om ni förstår vad jag menar.
Men jag har tänk på det där med kläder och klädstilar en del. Vad vi liksom vill säga med vad vi hänger på oss. Och om man kan skönja en människas personlighet i hur denne är klädd.
Om man tittar i min garderob så hänger det en väldig massa vita och pastelliga kläder, har jag märkt. Odd Molly och Hunkydory. Tunikor med sirliga broderier och volanger och spets. Herregud....
Är det jag?
Är det sån jag är? Matchar det verkligen min personlighet? Gammelrosa puffärmar... Snacka om falsk marknadsföring.
Vem har hängt in allt detta i min garderob? Troligen någon medelålders kvinna med blekta slingor, 3 ungar och villa i en halvtjusig förort. Kristin Kaspersen?
Nej, för att matcha mitt lynne får jag uppenbarligen gå in och låna lite kläder av boysen.
Så där ja... Då sparar man ju in några slantar också.
Kalas!
Och du sparar inte bara pengar, du återgår även till vår ungdoms korvskinns-look, den med för små, supertajta t-shirts ;-)
SvaraRadera