LSD för folket?

Människans eviga strävan efter något bättre är lite av mänsklighetens väsen. Tror jag. Att hela tiden bräcka sig själv och andra med en bättre lön, större boende och slitnare jeans.

Och visst finns det en och annan som hävdar att de ej bryr sig om ytliga ting, men se; de människorna bär också på en liknande längtan. En längtan mot det bättre, en strävan mot något annat. Nirvana kanske?

Den som slutar att sträva, slutar att leva. Nog är det så?

Kanske är det denna strävan som genom Darwins teorier skapat den överlägsna art som mänskligheten varit rätt länge nu. Men, undrar jag i mitt stilla sinne, finns det inte en liten bugg i systemet? Denna kapplöpning mellan såväl religioner, stater som individer har väl inte enkom fört oss framåt. Det bästa för människan är kanske inte det bästa för mänskligheten.

Religion till exempel. Vad är det egentligen?

En tanke om en överjordig överhet som skall ge oss det vi saknat här på jorden. Eller i vissa fall straffa oss för det vi gjort... Teorier skapade i armod och okunskap hos psykotiska ledartyper med löften om guld och oskulder. Eller vad vet jag? Vissa initierade hävdar att samtliga världsreligioner har ett konsensus i kärleken. En grundtanke om lika värde och okränkbarhet. En Uni-Gud som bara tolkats lite olika.

Det känns inte riktigt som att den numera avlidne (mördade?) Usama Bin Laden var helt inne på den tanken. Att döda för något som troligen inte finns. Kan man spärra in hela arméer på rättspsyk? Med särskild utskrivningsprövning.

Jag citerar Karl Marx:
"Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium."

Med Al Qaida i tankarna vill jag dock hävda att LSD mer känns som en bättre liknelse.

Jag är inte religiös. Skulle vilja det ibland. Har försökt någongång... Men det går inte.

Jag försöker i stället leva här och nu. Alltså försöker....

Just nu är jag redan i halvvägs inne på höstplaneringen. Men jag lever iallafall i livet. Inte efter.

Tänk vad snopen Bin Laden måste känna sig nu....