Att klaga över värmen? Aldrig!
Detta är ingen klagan. Detta är ett iskallt konstaterande.
Jag har en hinna över kroppen, en klibbig film över uppluckrad hud. Jag öppnar alla fönster men möts av fuktig trasa som lägger sig över andningsvägarna och liksom täpper till.
Nästan trettio grader. I en månad.
Blåbären ser ut som skrumpna svartpepparkorn och de smörstekta kantarellerna låter vänta på sig.
Gräsmattan har blekts till en nyans liknande håret på mina solmätta söner och inte ens ogräset skrattar längre.
Men jag klagar inte. Aldrig.
Jag har ju inte sett en mördarsnigel-helvetes-jävel på flera veckor. De har nog rest till västkusten allihop.
Det kan de allt ha!
Ja, sniglarna alltså....
Här törstar vi vidare. Håll ut och lev i minnet av den fantastiska sommaren. Fortare än vi vill tro är november här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar