Så imorgon är då dagen slutligen här. Dagen D. Dagen då föräldraledigheten officiellt är över och livet går in i en annan fas. Allvaret, vardagen och resten av mitt yrkesverksamma liv ligger som ett vidsträckt hav framför mig.
Det låter dramatiskt och lite hopplöst kanske, men om sanningen ska fram så är det med en viss lättnad som jag inser att mina sega föräldraledighetsdagar är över. Tillvaron har liksom de senaste månaderna gått i stå och bara tanken på att få komma hemifrån utan att dra med mig blöjor, barnmat och dylikt skänker mig en patetisk känsla av frihet. Ingen barnvagn att baxa i bilen, inga nappar att glömma och inga sovtider att passa. Frihet.
Jag längtar efter att få längta efter mina barn. Att trycka på gasen lite extra på 222:an av längtan efter den fjuniga Axel-nacken och den lena sfäriska babymagen. Att hämta en ständigt babblande Albin och de dagliga tusen teckningarna på dagis och att få höra Gustafs fnissiga berättelser om vad kompisarna och han hittat på för bus under dagen.
Det blir nog bra det här. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar