Kan ni se mig framför er, iklädd DIF:s matchtröja, röd-, blå- och gulmålad i ansiktet, ilsket skrikandes "Domarjävel"?
Jaså? Det kan ni? Lite förvånande faktiskt. Det kan nämligen inte jag....
Jag skulle nog snarare beteckna mig som ett av de mer oengagerade fansen i Djurgårdens inte alltid så stolta stall av supportrar. Inte så att jag är otrogen eller så. Oh, nej! Inget annat lag göre sig besvär för att vinna min gunst. Det är nog snarare så att jag innerst inne egentligen bryr mig väldigt lite om hur det de facto går för det laget som jag en gång valde att "heja på".
Jag är helt enkelt en j-vligt usel supporter. 521 elitseriematcher spelas under större delen av året och jag skulle aldrig ens drömma om att öppna DN:s sportbilaga för att se hur det har gått. Men nu !!!!
Dags för final! Då vaknar en spirande känsla av supportism (opportunism?) inom mig och helt plötsligt har ishockey blivit grejen för dagen och, ta mig tusan, jag ska nog till och med titta på matchen i eftermiddag på femman.
"-SM-Guld, SM-Guld, SM-Guuuuuld!"
Bloggen är inte lagd på hyllan! Härligt!
SvaraRadera