För er som undrar..

Nä, jag har inte dött.

Men ALLT som inte innefattar arbete, mat, sömn och familj är helt bortprioriterat för tillfället.

Det är med en skräckblandad förtjusning som jag drar på mig min gröna pyjamas inför varje arbetspass. Men ändå, för varje pass som går känner jag mig också liiiiite säkrare och kanske kommer mitt synfälts tunnel vidgas något så att även saker som bloggande kommer att åter få plats i mitt komprimerade liv.

Tills dess;

Ha det så bra!