Jag har varit i Örebro hos A på blixtbesök. Jag åkte i går och kom hem idag igen. Som sagt; ett blixtbesök.
Resan hem gick dock inte med ljusets hastighet direkt. Någonstans mellan Strängnäs och Eskilstuna blev jag ofrivilligt stillastående i över 40 minuter bara för att ett hästsläp haft oskicket att drutta på sidan.
Det är alltid en lite småabsurd känsla att gå bland massa stillastående bilar på en motorväg (ja, jag vet; det kanske inte händer så ofta, men visst har det hänt förr). Folk som bara annars skulle sett bakspoilerarna på varandra står och snackar över motorhuvar, hundar släpps ut på den blöta asfalten och överallt står män och pinkar ner i vägdikena. Solen sken och solglasprydda men bleka snokar riktades unisont upp mot en nästan klarblå himmel.
Efter ett tag började kolonnen att röra på sig längst fram i ledet och likt tvestjärtar som plötsligt blivit belysta av solens strålar pep hundratals människor tillbaka till sina små bilskrymslen.
Färden kunde fortsatta. Och aldrig de mötas åter.
PS. Hästen kunde helt oskadd ledas in i ett nytt släp, om någon undrar. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar