onsdag 15 september 2010

Tråkigt är det nya roliga.

Regnet öser ner och allt är verkligen dyngsurt, mättat.

Ska det vara såhär nu? Blött. Grått. Varje dag, hela tiden.

Jag gillar faktiskt hösten. Det grå och dämpade tilltalar min melankoli och vaggar in mig i ett dämpat sinne. Inte deprimerat, bara melankoliskt. Ett lugn.

Musiken blir annorlunda. Mer Kristoffer Åström och Kjellvander.

Det känns som att man kan ta ett steg tillbaka. Jag taggar ner och drar på mig en sjal. Tänder ett ljus och försvinner ner i min hemmauniform.

Tråkigt är det nya. Det är sen gammalt...

tisdag 14 september 2010

Missriktad PR

Igår i Aftonbladet publicerades en lista på vad olika kändisar ska rösta på.

Fredrik Virtanen raljerade i sin krönika över det faktum att Ulf Ekberg i Ace of Base, ”Robinson”-Robban, Linda Rosing, ”Babsan”, Bingo Rimér, ”Färjan”-Håkan, Kjerstin Dellert, Christina Schollin, ”Kicken”, Denise Lopez, Claes af Geijerstam samtliga uppgett att de tänker rösta på Alliansen. Och ja, det är väl bara att hålla med. Lökiga C-kändisar är väl kanske inte världens bästa PR. Sant, så sant.

Men det mest pinsamma namnet måste väl ändå stå att se på de rödgrönas kändislista?

Mona Sahlin. Snacka om rödlök.....

Biggest Looser

Okej.

Somliga kommer att kalla mig oempatisk och elak. Men det jag tänker skriva idag är ren sanning. En sanning som jag ser den.

Om du är fet och trivs med det, kan du sluta att läsa nu. Det här handlar inte om dig. Det här handlar om de överviktiga människor som hävdar att det är synd om dem för att de är tjocka. För det tycker nämligen inte jag att det är.

Jag tittade på Biggest Looser i går på fyran, där ett gäng människor i varierande grad av övervikt tävlar om vem som kan går ner mest i vikt, procentuellt. En snubbe vägde över 200 pannor och jag tror ingen av deltagarna understeg 100 kg till en början. Missförstå mig inte nu. Jag gillar faktiskt programmet, för det visar ju till stor del precis vad det hela handlar om. Mindre mat och mer motion.

Världens enklaste matematik. Överskott som inte förbrukas, sparas till sämre tider av svält och missväxt. Tider som aldrig drabbar oss längre i denna del av världen, utan energibankerna på kroppen byggs ut och nya kontor poppar upp runt om på hela kroppen. För mig personligen ligger HK på magen, men det varierar ju från person till person. För övrigt vill jag tilllägga att kontoret som låg på rumpan har slagit igen och lokalerna har fullkomligt rasat samman.

Åter till programmet från igår. Sara och Fredrik var ett rultigt par som försökt bli gravida några år när de igår fick beskedet att de väntade barn. Givetvis (?) avbröts deltagandet i Tjockisshowen för att inte "riskera något", som det så fint hette. Okej, bootkamping, stränga dieter och blodsmak i munnen kanske inte är det man känner mest för som gravid och är förmodligen inte det hälsosammaste heller. Men sund motion (och ja, då menar jag faktiskt inte bara stillsamma promenader i höstregnet) och en bra balanserad kost är bra när man är gravid. BRA!!!

Jag är så uppriktigt j-vla trött på alla tjockisar som söker någonslags amerikansk asyl när de går in i sina graviditeter. Det är inte okej att äta vad man vill bara för man råkar vara på smällen. Risken för att drabbas av diabetes, blodpropp, högt blodtryck, havandeskapsförgiftning med mycket mera ökar dramatiskt när du är fet. Så är det bara. Och om de tror att de sen kan amma av sig en 40-kilos övervikt, får de nog tänka om.

Jag har en bekant som fått för sig att det är farligt att gå ner i vikt när man är gravid och ammar. Svaret är väl att:
"- Ja, det är farligt om du slutar äta helt, men om du lägger om din kost till hälsosam mat, går en mil om dagen och slutar att småäta (hela j-vla tiden) ska du se att du går ner vikt utan att äventyra något."

Se där; antingen en mindre kompis eller en kompis mindre (det sistnämnda är nog det troligare alternativet).

Tro nu inte att jag inte förstår att problematiken är mer komplex än så. Dåligt självförtroende och matmissbruk ligger bakom många av fall av övervikten. Kanske är det rent av där man måste börja? Innan magoperationer och Reductilbehandlingar. En omprogrammering i belöningssystemet med hjälp av lite terapi. Det tror jag!

söndag 12 september 2010

8 dagar kvar

Snart är det dags för den av mig och övriga familjen så efterlängtade semestern.


En veckas sol och bad på Cypern tillsammans med ett gäng andra Svenne-Bananer.

Det visade sig att en vän till mig varit på det hotell vi ska bevista.

"- En riktigt kanonhotell! Helt fantastiskt! Och det bästa är ju att det ligger ett SATS inne på hotellområdet....."

Tystnad.

"- Mmmm, verkligen toppen!" lyckas jag kvida ur mig samtidigt som jag inser att jag nog måste nog kolla upp hotellet en gång till på nätet, innan vi åker.

För mitt inre målas ett mardrömslikt scenario upp:

"- Välkomna till Sandy-Bay bootcamp! Är ni ute efter blodsmak?!!!" ropar en brunbränd och svettblank dalmas på 190 cm.
"- JAAAAA!" ropar alla de andra Triathlet-hotellgästerna omkring mig.
"- Vad säger vi om blekfeta svennar kring poolen?!!"
"- DÖ, DÖ, DÖ!!!!!"
"- Som ni ALLA vet är allt vad fett, socker och god mat bannlyst här på Sandy-Bay! Vad är det vi gillar?"
"- MORÖTTER *klapp klapp klapp* ! MORÖTTER *klapp klapp klapp*!

"- Hallå Karin! Hur är det? Du blev ju alldeles blek!!"

Jag vaknar upp igen och inser att det bara var en dröm. För det var det väl?

Jag har ju faktiskt bokat SPA-behandlingar, beställt en j-vla massa deckare och tänkt att ta igen några års förlorad slapphet.

Relalalaxa....

lördag 11 september 2010

Lex Gondolen

Jag kan räkna upp på ena handens fingrar hur många gånger vi har tagit ut alla barnen på restaurang.

Jag minns med en rysning ett besök på Grisslehamns havsbad sommaren 2005. Vi var på semester på landet och Gustaf skulle snart fylla två medan Albin var några månader. Vem av mig och maken som kom på idén att äta ute, det vet jag inte, men tanken var säkert god.

"- Vore det inte skönt att gå på restaurang i kväll, Älskling?"
"- Ja, men jaaaa. Vilken toppenidé! Slippa laga mat, slippa disken.... Bara sitta och njuta liksom...."

Att vi bara en timme efter vi anlänt till krogen skulle vara på väg hem igen, var väl liksom inget som fanns i de ursprungliga planerna. Ej heller att Albin skulle skrika sig igenom såväl förrätt som varmrätt eller att Gustaf trodde att hela resturangens gäster fanns där enkom för hans skull. Men det borde vi kanske kunnat räkna ut... Med läckande bröst, svettiga armhålor och svordomar sipprandes ur munnen bestämdes ganska raskt att desserten nog fick väntas på till en annan gång.

Jag minns även ett annat besök några år senare, när vi ej heller då lyckats få barnvakt och minnet av Grisslehamn börjat blekna. Jag behöver inte dra några detaljer, men jag kan säga att jag vore inte direkt förvånad om det ligger en hoper motioner på Riksdagskansliet märkta "Lex Gondolen" och väntar på handläggning efter det besöket. Ja, gällande barnförbud på krogen alltså.

Läste en artikel om det idag och faktum är tanken är nog egentligen inte så dum. Familjemys i all ära, men det utförs nog bäst på hemmaplan.

Och tacka gud för barnvakter.

Gustafs kalas är slut....


och det är vi nog alla rätt nöjda med......
Puuuhhh!

fredag 10 september 2010

Älskade hund!

Min bild av Ludde:

Alla andras bild av Ludde:

Eddie Izzard is my Jesus

Jag drömde häromnatten en av de värsta mardrömmar jag haft.

Hela världens muslimska terrornätverk hade förklarat västvärlden krig och det sprängdes byggnader och sköts ihjäl folk på löpande band. Vårt hus brann ner och min äldste son gick inte att finna någonstans. Han var helt borta och trots detta var vi tvugna att fly. Utan honom.

Jag vaknade helt utmattad med svullna ögon och med en desperation i kroppen som inte släppte förrän jag fått krama min oförlorade son hårt och länge.

Troligen hade drömmen sitt ursprung i nyhetsflödet kring whacko-pastorn i Texas som skulle elda upp en massa koraner, trots hot om massiva hämndattacker från diverse muslimska organisationer. Nu läser jag dock idag att den lille inavlade mannen ändrat sig i sista stund (knappast helt frivilligt).

Tänk er en världshistoria utan religion.

Ingen mellanösternkonflikt, inga sprängda flickskolor i Afghanistan, inga omskurna småflickor, inga illegala aborter, ingen inkvistition, ingen Ulf Ekman.

Karl Marx skrev att religioner är som ett opium för folket, ett slags flykt från verkligheten.

Och banne mig, där hade nog den gamle kommunisten en poäng....



Min flykt tar jag istället till You Tube och min favvo Eddie Izzard. Se och njut!

A bunch of looooosers

Ja, dags att återkomma till det faktum att det snart är val igen, då.

Sverigedemokraterna. Herregud, vilka jeppar! Deras desperata försök att göra sig rumsrena bara för att gång på gång lägga en kringla på vardagsrumsmattan.

Min bild av en Sverigedemokrat är en lönnfet skåning med blanka röda kinder som rabblar en egendokumenterad nonsensstatistik eller varför inte en whitetraschig bidragsjunkie som hävdar att om det inte vore för alla invandrare skulle han besitta en VD-post på Sony Ericsson.

I Jimmie Åkessons garderob

A bunch of loosers. Röstar du på dem, blir du en sån! Vill du det? Nä, jag tänkte väl det....

Men allvarligt talat. Det finns inte tillräckligt med röstberättigade blanka skåningar och kompis-tatuerade skinheads för att kunna komma in i riksdagen. Så vem är det då som lägger sina röster på partiet? Ingen som läser den här bloggen iallafall, eller hur?

Jag tänker inte outa vilket parti jag kommer rösta på (för det vet jag inte). Men jag kan iallafall säga vilka jag ALDRIG skulle rösta på:
  1. Sverigedemokraterna (pga självklara skäl)
  2. Vänsterpartiet (pga tidigare nämnda skäl)
  3. Kristdemokraterna (pga deras abort- och homofobiska politik).
Så, någonstans där emellan då.....

tisdag 7 september 2010

Dressed for success?

När jag var barn var något av det roligaste jag visste att klä ut mig, kleta läppstift över halva ansiktet och stolpa runt i mammas höga sjuttiotals-kilklackar. Inomhus. Det var en lek. En lek som barnpsykologer troligen skulle kalla för rollspel och diagnosticera som fullkomligt normal.

Om min mamma däremot skulle ha köpt små högklackade klatchiga sandaletter och någon miniatyrkopia av en damkappa skulle nog en och annan "Jag vet vad som är bäst för barn"-människa ringt till en velourklädd socialtant på kommunen och anmält mamma.

Nu gjorde mamma aldrig det så Farbror Barbro behövde aldrig komma med en Tempo-kasse fylld med unisexplagg i brun manchester. Men tänk om? Vilken lycka!

Klappeti klappeti klappeti!

Suri Cruise, 4 år gammal.

Nu i vuxen ålder kan jag dock säga att jag tycker att vi ska skona våra barn från allt vad klackskor, trekantsbikinis och handväskor heter. Så länge det bara går.

Det går att ta igen i vuxen ålder. Believe me!!!!

måndag 6 september 2010

Lars i Lala-land

Snart är det val och löftena duggar åter tätt kring våra naiva samveten.

Gatorna kantas av plakat med plattityder och det känns så..... fånigt, på något sätt.

"- Vi i Kristdemokraterna tycker att barnen är framtiden!" Åhh faaan, säger ni det!

" - I Vänsterpartiet menar vi å det bestämdaste att sjukvården är viktig. No shit, Sherlock?

På teve visas den ena pinsamma och magkatarrframkallande debatten efter den andra. Hela tiden som jag plågsamt lyssnar in dilatanternas dueller vrider jag mig i soffan tills jag bara inte klarar mer, slår över och istället vilar ögonen på vad f-n som helst.

Sammandrag från Orienterings-SM i Ludvika? Bring it on.

En dokumentär om den rumänske kompositören Iunescu? Vad kul, höj lite va?! Jag älskar modern jazz!!!!

I går slogs alla rekord när det var Lars Ohlys tur att bli grillad i SVT´s valprogram. Den karln ska f-n ha en eloge. Att en man, som så totalt lever i Lala-land och är så illa påläst i allt vad utrikespolitik och ekonomi heter, kan besitta en partiledarstol måste ju ändå tyda på....

Extremt korkade partikamrater!

Alltså missförstå mig rätt. Visst skulle ett fullkomligt klasslöst samhälle vara fint om det inte bara vore för den lilla detaljen att det inte funkar i praktiken. Visa mig ett enda exempel på en demokratiskt fungerande socialistisk stat så lovar jag att tystna (för en kvart eller så).

Hur kan en normalt funtad människa tro att det skapas jobb genom höjda skatter och fler bidrag?

Så här föreställer jag mig Lars Ohlys tankar om framtiden:

"- I min värld är alla människor nakna. Vintertid är blanknötta manchesterplagg och palestinasjalar ok, men annars ska vi alla vara lika nakna inför varandras samveten. Alla får exakt samma summa in på sina konton varje månad.... Eller, nej förresten, inga banker. Vi får pengarna i handen. Eller förresten, inga pengar. Vi får betalt i natura i stället. Lite mjölk, ja och rött vin, förstås. Massa rödvin ska vi ha. Och alla som vill ska få bli kulturarbetare. Det spelar ingen roll om ingen vill se eländet. ALLA ska jobba med kultur. Och föda upp getter."

Den här "valaffischen" hittade jag på nätet. Kul med lite ärlighet, för en gångs skull.

fredag 3 september 2010

En dag i "Mall of Fame"

Jag och Krax-Flax följde med mor och far till Forum i förmiddags för att agera smakråd, då pappsen ska införskaffa nya brillor.

I runda slängar stod jag ut med hans krångel och gnäll i ca 30 sekunder innan det välbekanta pling-plong ljudet åter ljöd i butiken som aviserade min och Axels exodus ur glasögonaffären.

Ja, pappas krångel och gnäll alltså. Axel satt med rinnande snok och sluttande axlar och stirrade tomt framför sig i vagnen. Klart butiksanpassad. Men inte pappa. Aldrig.

Men vet ni vad som då skymtade i mitt synfält. Jag tappade helt fattningen och slängde mig på knä för att känna och riktigt insupa den storhet som jag just fått bevittna. Jag lät mina fingrar följa den sirliga autografen och kände nästan hur det svartnade för mina ögon då jag reste mig upp.

"-Här. I Nacka. Och lilla jag."


Det fanns några stjärnor till. Dolph Lundgren bland annat. Ja, ni ser nivån. Fantastiskt! "Nacka Forum Hall of Fame". Jo, jag tackar ja!

Med bultande hjärta gick jag sen vidare i detta "Mall of Fame" och efter ett tag började den så välbekanta shoppinglustan göra sig påminnd.

Men frågan är vad jag behöver för kläder nu. Morgnarna blir allt kallare och tanken har faktiskt slagit mig både en och två gånger om att uppfinna ett något slags transportplagg att ha på morgnarna.

Jag menar; hur piffig behöver man egentligen vara kl 06.15 i bilen på väg till sjukhuset. Och väl där piper man ju in som en kackerlacka i omklädningsrummet för att slänga på sig sin jobbar-pyjamas.

Jag tänker mig en sovsäck, helst i dun.
1. Klipp ett hål i botten, där fötterna ska vara egentligen alltså, men där nu huvudet i stället ska stickas ut.
2. Klipp sedan hål för bägge armarna och sy på ärmar av förslagsvis en avlagd dunjacka.

Dragskon som normalt sett man har vid huvudändan kan nu alltså regleras efter steglängd och hur mycket det blåser. En viss fördel med automatväxlad bil kan ses, för att minimera luftintaget i puppan maximalt, om ni fattar?



Hur som helst, i väntan på att jag satt mitt "Transport-puppe-projekt" i rullning så köpte jag i allafall en ny tröja. Ännu en Odd Molly. Jag har typ 15 stycken likadana, men ingen grå.

Tänkte att det kunde matcha mitt sinnelag lite, typ.



En modern klassiker. Om ni frågar mig....

torsdag 2 september 2010

Ett genetiskt mysterium

Idag är en sån där dag när inspirationen lyser med sin frånvaro och minsta lilla grej känns som att bestiga K2 barfota. Synd det, för tvättkorgarna ser ut som kommunala sopstationer och golven börjar påminna om grusvägarna på landet.

Jag orkar inte. Vill inte. Ska inte.

Ibland undrar jag hur jag kunnat bli så lat vad gäller städning och sånt. Jag, som är uppvuxen med en mor med ordningssinne som en tysk, borde ju rent genetiskt vara pedant.

Var gick det fel?

Häromdagen kom mamma med förslaget att vi borde röja i vår gäststuga (som gud glömde) .

"- Först åker vi och köper en massa snygga lådor, och sen röjer vi järnet!"

Jag såg på henne hur hon för sitt inre upphetsat redan var där i röjandet, iförd träningskläder och bekväma skor.

"- En låda för urvuxna kläder som Axel kan ha senare, en för saker som ska säljas, en för ditt och en för datt!!!"

"- Men mamma", försökte jag lite avmätt och inte tillnärmelsevis med den entusiasm som fullkomligt lös i min mors ögon. "Inte ska du behöva komma hit och göra ett sånt skitjobb!"

"- Skitjobb?!!!", utbrast hon med en närmast förnärmat gäll stämma. "Det är ju det roligaste som finns. Ja, att röja och städa och sånt".

Som sagt.

Antingen en mutation eller en förväxling på BB. Det måste vara det enkla förklaringen, för någonstans är det något som inte stämmer.

onsdag 1 september 2010

En klassiker

Som barnmorska kan man ibland ställas inför vissa etiska dilemman.

Kan man rösta på Zlatan den 19:e?

Sverige är ett litet land. Ett väldigt litet land. Sällan har väl detta synliggjorts på ett mer tydligt sätt än i mediernas bevakning av Zlatan, den andra generationens invandrare som till och med SD-anhängarna måste älska.

Kung Zlatan. Hell Zlatan! Zlatan for president!
En av världens bästa fotbollsspelare. Från Sverige. Uppblåsta lungor och tårar i ögonen hos varje svensk. Så j-vla fint, liksom....

Medans Sveriges ca 100.000 muslimer vördnadsfullt hukar sig mot Mecka kröker Svenssons sina ryggar mot Milano, ständigt uppdaterade med kompass i fickan.

I tidningarna står att läsa:
"Så träffades Helena och Zlatan" (match.com?)
"Han blir Zlatans nya kompis" (Mollgan?)
"Zlatan är trött och sliten efter helgen" (vem f-n är inte det?)

Snart i en tidning nära dig:

"Zlatan tappade glass på gatan. Enligt nära vän blev han lite ledsen."
"Zlatan köpte gula rosor. Skilsmässa på G?"
"Zlatan har synts i Thailand. Ny transfer på gång?"

Ärligt talat?