Landningsbana

Herregud vilken ljudnivå det är här inne.

Jag hade en naiv tanke om att bor man bara större så kan barnen väsnas på sitt håll och jag kan sitta med mina tankar någon annanstans. Så naivt.

Men visst skulle det kunna vara så.

Barnen inne på sina rum lekandes med klippdockor och mjuka djur och annat sådant som jag tror att sådana där tysta barn brukar leka med. Eller kanske ljudlösa charader där gissningarna skrivs upp på lappar som efter avslutat mim samlas in och rättas.

Varför mina barn nu helt plötsligt skulle börja hänge sig åt den sortens lekar bara för att vi flyttat några kilometer till ett lite större hus, vet jag inte. Jag kände bara att; sen blir det bättre....

För tillfället leker alla tre barnen flygplan. Alla tre har olika flygplansmodeller med olika ljudeffekter. Uppenbarligen innebär ett högljutt plan en bättre plan då samtliga killar drar upp sina motorer med flera decibel för varje flygtur. G´s bästa plan heter Tigern och Flabbens kallas tydligen Eldvrålet. Detta torde ju säga allt.

Den utökade golvytan har egentligen bara inneburit en enda sak.

Mer plats att fara runt på och bredare och längre startbanor kräver ju följaktligen större flygplan. Tänk Herkules.