Men ändå.
Jag har helt tappat sugen för det här hemmet.
Tavlorna i vardagsrummet som hänger på sniskan efter ett våldsamt upplopp med kuddar som tillhyggen får liksom hänga så. Det känns onödigt att rätta till.
Blommorna dör en efter en och som skrumpna mumifierade lik står de i sina knastertorra jordar och väntar på den sista vilan. Men jag orkar inte slänga dem.
Snart ska hemmet vikas ihop i kartonger och fram tills dess får det liksom vara.
Inspirationen känns förbrukad i detta hem och istället har jag i tanken redan flyttat. Jag vet redan i princip var de sneda tavlorna ska hängas upp och vilka växter som skall införskaffas till de stora fönstren i det nya huset.
När jag tänker efter så är det ett under att vi faktiskt förmått oss att slänga ut den halvnakna granen och att vi dessutom bemödade oss med att ta av allt tingel innan han hjärtlöst slängdes ut på trädgårdskomposten.
Två månader. Det är en ganska lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar