En fysisk längtan

Det finns en sak som jag saknar. Eller sak, en aktivitet är det ju, om vi ska vara petimetriga. Och det är vi ju, läs jag.

Ridning.

Jag saknar i hela kroppen.

Det är som ett sug från de frusna tårna ända ut i de blåsiga fingrarna. Mina naglar undrar vart dyngan tagit vägen och insidan av låren har inte varit utan ridsår så här länge sedan jag var spädbarn.

Blåvita fingrar greppande kring ett stelfruset grimskaft och febrilt fotparerande upptrampade frusna och snorhala hagar.

Sammetslena mular med rimfrost.

Svettiga träningspass i ångande ridhus.

Jag har inte suttit på en häst på över två år.

Det börjar bli dags.