En man med specifika önskemål

Sitter och bläddrar i den oerhört matnyttiga lokalblaskan "Mitt i Nacka".

På förstasidan står att läsa om en medelålders kvinna som i samband med att hon vattnat grannens blommor även vattnat sig själv med grannens alkohol till ett värde av över 3000 pix. Kvinnan står nu åtalad för stöld och hennes förklaring till tilltaget löd att "hon satt sig för att lyssna på några LP-skivor hemma hos grannen, vilka frammanade sådana traumatiska minnen att hon såg sig nöd tvungen att bedöva sina smärtor". Arma själ...

Slentrianmässigt bläddrar jag fram sida efter sida tills jag slutligen når det enda riktigt läsvärda i hela blaskan.
Humor på hög nivå. Lyteskomik i sin mest sårbara form.

Kontaktannonserna.

För några nummer sedan var det en kvinna som sökte en man som gillade hårda tag, med tillägget "gärna intern". Låter inte som att hon söker en Roland Järverup, direkt.

I dagens upplaga fann jag denna annons. Säga vad man vill om karl´n, men han vet vad han vill ha iallafall.

Nä, nu måste jag ut och Googla på ekonomer på LO. Man vill ju veta om man skulle ha en chans, typ....

Är det inte en vanlig dag idag?

Mellandagsrea.

En enkel biljett rätt in i Dantes inferno. Parkeringshusets skärseldar slickar mitt redan sargade tålamod och ett enormt kluster av människobröder och systrar får mig att tänka hemska tankar om Genocide och om det verkligen kan stämma att vår ras är ett flockdjur. Fast det är kanske så att vi, liksom råttor, vid en viss punkt börjar kalasa på varandras lekamen.

Jag vet inte. Jag åkte hem igen.

Med en eltandborste som enda byte sitter jag nu här och slickar mina sår. Min tidigare sinnebild av en trallandes Karin som likt en packåsna hoppsa-stegandes i zickzack mellan allsköns butiker hänger liksom lite på sned. Eller den har nog trillat ner från väggen, spiken höll inte och glaset i ramen sprack. Titta nu börjar visst bilden brinna också.

God fortsättning då rå....,

I samhällets tjänst

Så står då åter julen för den frostade dörren. Dörren som snart skall öppnas för min avfärd till jobbet.

Uppesittarkväll bland havande kvinnor som likt Maria räknar ner de sista timmarna som bärare av ett andra liv. Så poetiskt och fint det skulle kunna vara...

Om man inte hellre skulle vistas bland sina egna små burna Jesusbarn.

På julaftonsmorgon skall sedan åter bilens polarisade rutor skrapas fram och immas igen av min nyvakna andedräkt inför ännu en dag i samhällets tjänst.

Men därefter är jag ledig. Då får jag vara en Maria i stallet. Ingen barnmorska bara barnamoder.

Ja, ända fram till nyårsafton då jag troligen får använda ishacka i stället för plastskrapa till bilen.

God jul och så vidare. Kram på er alla som läser.

Vi hörs i mellandagarna.

Julestök

Nu julestökas det för fullt i vårt lilla slitna kök.

Det ska Skaldjurspatéas, Kräftströmmingas, leverpastejas och lax-in-i-frys-inför-gravning-as. Och allt detta helt utan inblandning av mig...

Redan förra året avhandlade jag ju temat "Julmatsfetischism" hos maken här i bloggen så jag känner att vi kan lämna detta ämne i år. Tilläggas kan ju dock att jag i år dessutom jobbar på julafton, så jag kommer inte ens behöva hjälpa till och värma 200-rättersmenyn. Bara komma hem vid tre-tiden och slå mig ner vid ett dignande bord med frasen;

"- Hmmm, det verkar visst som att jag kommer åka på att jobba nästa jul också. Sorry F! Men du vet hur det är med att vara inom vården... Slit å släp."

*Ett bekymrat veck mellan mina ögonbryn uppenbaras samtidigt som jag försöker kväva mitt segervissa leende*

Jag förstår inte vad folk pratar om. Vadå Julstress? Jag tänkte koka lite knäck på tisdag. Det ska jag väl hinna med....

Kvällens meny

Igår fick Gustaf bestämma vad vi skulle äta. Spaghetti och köttfärssås. Så klart...

Kvällens meny har Albin komponerat. För att undvika missförstånd och ändrade planer fick Gustaf äran att likt en sekreterare skriva ner beslutet på ett papper som sedan Albin fick signera.

Lappen sitter nu på kylskåpet, så som viktiga dokument bör göra.

Fint skare va!

Ett minne för livet

Jag kunde inte närvara på det årliga lussefirandet på dagis igår.
Jag satt hemma och tippe-tappade med en liten febersjuk Flax och det var istället barnafadern som fick äran att stå och frysa på en dagisgård och lyssna på den oerhört vackra och finstämda stämsången från ett stort antal påbylsade småknoddar.

Man kan ju tro att att en karl på snart 40 borde kunna hantera en kamera av nyare modell (läs helautomatisk). Men se; så fel man kan ha.

Vi börjar med ett bildgalleri:

Och kröner sedan upplevelsen med en filmsekvens:

Han kan han, min man.

Axels önskelista

Nu är jag klar med alla vuxenklappar. Känns bra. Riktigt nöjd är jag faktiskt...

Nu är det bara barnens kvar, och det brukar ju inte innebära något större huvudbry. Sedan oktober har man fullkomligt hjärntvättats med olika önskelists-mantran från de stora killarna.

Värre är det då med lill-fisen. Vad köper man till en kille som redan är helt fullbelamrad med en massa ärvda leksaker och urvuxna storebrorskläder.

En trisslott? Men tänk om han skulle vinna?

"- Minns ni året när Gustaf fick ett tv-spel, Albin fick Star Wars-lego och Axel fick fem miljoner... "

Det går ju inte. Nej nej!

En extra insättning på hans fondkonto? Verkligen festligt....

Om man skulle köpa något som han verkligen skulle vilja ha skulle de stå mellan:

1. En iPhone.
2. En te-kula.
3. Ett långt plastskohorn.
4. En rulle plastfolie.

För det är de grejer som han leker eller åtminstone vill leka med mest för tillfället.

Jaja, vi får väl se vad tomten har i sin säck nästa vecka.

Nio månaders väntan....

I veckan fick jag beskedet att jag inte kan börja rotera mellan antenatal och förlossning förrän till hösten och inte till våren som det först var sagt. Även om beskedet inte var helt oväntat, så blev jag lite besviken.

Att förlösa är ju liksom yrkets creme de la creme.

Det är nu snart tre månader sedan som jag med mina händer fick välkomna en liten illbatting ut till det svala livet. Och nu återstår det alltså typ nio månader tills jag får uppleva det igen. Nio lååånga månader...

Redan nu drömmer jag våta drömmar om små lurviga hjässor som i genomskärning står och trycker på i sina mödrars brännande underliv.

"-Såja! Andas.... Tryck inte nu.... Andas... Vänta på nästa värk!".

Det går inte riktigt förklara, med sekundrarna innan huvudet föds fram så är det nästan så att det vattnas i munnen i takt med att fingrarna vitnar i sitt krampaktiga perinealskyddsgrepp. Adrenalinet i blodet flödar och pulsen slår i takt med det lilla barnets tickande hjärta.

Sedan föds barnet fram och jordelivets ande fyller barnets lungor för att genast studsa tillbaka och avisera med ett primalskrik att ännu en själ har landat på jorden. Det finns inget större. Inget bättre. Inget roligare.

Men som sagt; nio månader är en lång tid.

Som en graviditet.

Så du som rumlar om i sänghalmen i natt i södra Stockholm:

Vi ses i höst!

Femton år

Om mindre än en månad kan maken och jag fira att vi varit ihop i femton år. Den fjärde januari närmare bestämt.

Femton år. Helt otroooligt!

Vad hände liksom? Så många år, men ändå inte.

Den här tar mig raskt tillbaka till Glimmergatan i Ulricehamn:

Och den här förstås....

Och älskade salig Broder Daniel. Aldrig gömma Broder Daniel.

Jo, okej det är ju ett tag med femton år, det är det ju. Men det känns liksom inte så.... Kanske har det med åldern att göra. Eller kanske F?

Hur som helst är det ju tur att man inte känner tvärtom liksom...

"- Va? Är det verkligen bara femton år? Känns som femtio......!"

Den sanna lyckan

Vad är lycka?

Finns det en matematisk formel som kan påvisa att där och då är människan som lyckligast? En formel där man kan lägga in olika variabler i form av kön, ålder och intressen. Vore kanske något att forska på... Tänk vilken guldgruva...

"- Kom till oss på AB-Lyckogaranti! Vi ger dig 100% lycka varje gång!"

I Einsteins relativitetsteori, E=mc², beskrivs massa och energi som ekvivalent, dvs två sidor av samma mynt. Och kanske är vi något på spåren där. Ingen lycka utan olycka eller tristess.

L= OT²
L= lycka, OT= olycka, tristess.

OK, där har vi grundformeln.

Sedan måste vi då få in de olika variablerna på något sätt.....
L = Å+K(B)/OT(s)
Å = ålder, K = kärlek, B = bekräftelse, s = sjukdom.

Där har vi det! Dags att boka i 10:e december för nästa år redan nu. Det tror jag det!

Men lite mer allvarligt då; så här tror jag att det är:

Lycka är inte en konstant sinnesstämning, där du vaknar lycklig, trallar dig igenom en lyckorusig dag för att sedan somna leende på din lyckliga kudde. Nej, jag tror att lyckan är mindre än så. Den ligger mer i stunden, det korta tillfället.

Några exempel:
- En flamsattack med en nära vän.
- En oväntad komplimang från ett oväntat håll.
- En ostörd kopp kaffe med DN.
- Ovanligt medgörliga barn.
- En vild galopp.

Jag tror till exempel inte pengar är väg till lycka. Pengar kan i och för sig underlätta många problem och skänka frihet.

Men inte den lycka jag talar om här. Riktig lycka.

Ni vet den där känslan av tillfredställelse som fyller ens bröst. I en inandning när man slås av hur bra man faktiskt mår. Just nu. En sekund av "Nu kan det verkligen inte bli bättre än så här".

Om lyckan var konstant skulle den inte existera.
Det skulle bli som alldeles för svag jordgubbssaft, julpynt året om eller ett ljudband på repeat med frasen: Jag älskar dig!.

Det funkar helt enkelt inte
/
Karin, doktorand i Kvasivetenskaplig Idiotfilosofi.

Kallt

Jag, till skillnad från många andra, älskar verkligen vintern.

Jag njuter av bedövade kinder och ihopklistrade näshår.
Jag älskar hur bristen på akustik bäddar in mig.
Knirr, knarr, knirr, knarr...

Knirret från de svarta urtrampade vinterkängorna för mig alltid tillbaka till barndomens julkalender "Trolltider". Minns ni introt med den osynliga tomtens fotspår i snön? Såhär, typ trettio år sedan, tänker jag fortfarande på dessa spår.

Under tio minus ska det vara. Gärna under femton. Om ni frågar mig....

En sann superhjälte

Bland tomtenissar och allehanda liknande mytiska figurer har det visat sig en ny varelse här hemma.
Alltid i samband med att Albin smyger in på sitt rum, så dyker han upp, vår nye bekantskap.

Stål-Prutten.

Iförd enbart kalsonger och slängkappa flyger han fram över såväl parkett som tapeter och löser de svåraste mysterier.

Eller.

Om man nu alltid ska uttala saker så som deras ursprung gör, typ Ramlösa - "Rammlöösa", får vi nog kalla Stål-Prutten för sitt rätta namn. Sitt ursprungsnamn. För ifrån husets alla skrymslen och vrår hörs:

"- Tam ta da!!! Stål-Pjutten, till undsättning!!!"

Stål-Pjutten. Snart som den femte medlemmen i det nya "Fantastic Five", snart på en bio nära dig.

Stål-Pjutten. det är min grabb det.

The Fantastic Four. Snart ett minne blott.

Sharm el Shark

Jag hör på nyheterna och läser i tidningarna att jakten på den blodtörstiga mördarhajen i Egypten är i full gång. Haj efter haj fångas in, men polisen har hittills efter varje gripande konstaterat att de gripit fel firre.

"- Signalementen har helt enkelt varit för vaga och de som haft en nära kontakt med gärningsmannen har av förklarliga skäl ej kunnat höras av polis", rapporteras från brottsplatserna runt Sharm el Sheikh.

Jag kan dock här rapportera att polisen nu trots de vaga signalementen har publicerat en fantombild på den misstänkte.

Har ni sett denna haj, var god kontakta den lokala polisen!

Nästa tåg ankommer om: ...fem månader

Med vintern kommer skriverierna om inställda avgångar, fastfrusna tåg och strömlösa räls. SJ tycks ha tagit talesättet "All publicitet är BRA publicitet" till helt nya höjder. Vinter efter vinter kör de med samma koncept.

"Yepp! Nu är alla tåg inställda i Skåne. High five på det, Herr Generaldirektör!"

Ett talesätt som däremot inte är lika gångbart i Sverige under vinterhalvåret är "Det går som på räls", med andemeningen att allt löper på bekymmersfritt. Det uttrycket känns snarast som ironi. Ja, som ett slags epitet på något som är helt åt skogen.

"Hur gick det för Sossarna i valet, nu igen?"
"-Jamen , minns du inte det? Det gick ju som på räls!"

Vi får väl hoppas, framåt maj, att SJ åter är "på spåret" igen. Lycka till!

Vanish

För varje år tillkommer nya fläckar på mig.

På det lakan som en gång var bländande vitt syns nu en missfärgad nyans och blekta fläckar. Tyget är mjukt och behagligt mot huden och i kanterna kan små lösa trådar synas, om man väljer att titta noga.

Jag sneglar åt vänster, åt makens håll. Hans lakan är så likt mitt. Samma nyans med slitage på exakt samma ställe. Vilken tur. De matchar i dubbelsängen.

I grabbarnas sängar ligger krispigt vita lakan. De skaver lite mot huden som att de är stärkta med något.

Jag tvättar med kärlek.

Vissa fläckar försvinner medan andra finns kvar för att stanna, då livet inte erbjuder något blekmedel, bara mjukmedel.

Stora Albin

Dagiskort, 2010

Gåtans lösning

Ja, tänk att allt får sin förklaring till slut. Skönt!

Praktiska arbetskläder?

Jaha ja. Det är tydligen helt okej att bära heltäckande slöja, även om man jobbar med barn. Ja, enligt DO alltså.

Eller egentligen, som DO så påpassligt vill påpeka, är domen inget uttryck för om det är lämpligt att jobba med barn. Diskrimineringen ligger i att skolan stängde av en elev från barnskötarutbildningen just pga att hon valt att bära niqab.

Aja baja, lilla skolan. Tänk nästa gång på vem det är du diskriminerar. Fjortonåringar med mössa inomhus: släng ut dem bara. Keps: Hall nästa.

Jag blir så ofattbart trött på detta så genomfega svenska samhälle. Det står helt upp till var och en att ta på dig vad du vill. Men tro inte att du sedan kan jobba med vad du vill, klädd hur som helst.

Eller kanske....

"- Hej herr Sexmissbrukare. Det är jag som är din terapeut här på sexmissbrukarkliniken!"

Eller varför inte...

"- Vadå, oseriös? Jag har jobbat som neurokirurg i 17 år och aldrig fått några klagomål förrut...?"

Nää, allvarligt talat. Ibland får man nog liksom tänka lite vad man kan ha på sig på jobbet.

Det värsta är väl att när Niqab-tjejen sedan går ut och söker en massa jobb och sedan av lättförklarliga skäl inte får de sökta arbetena, så blandas väl DO in igen och menar att hon återigen diskrimineras.

Trött, trött, trött....

Nä, nu fär jag gaska upp mig. Jag ska ju ut på nätet och leta efter en "Cat Woman"-dräkt som jag kan ha på förlossningen. Så praktiskt med gummi liksom. Fostervatten och blod? Just skölj it off.

Taget!