Aldrig har väl våren tvekat så länge. Det måste ömma rejält i knopparna i år och solen verkar vara blygare än någonsin. Jag väntar alltmer otåligt på den explosion av utslagna bladverk som brukar skämma bort oss vid denna tid varje år. Kom nu för bövelen!
Jag längtar till vidöppna dörrar med korsdrag som smekningar mot solbränd hy.
Doft av solkräm och blåstång.
Kvällar i linne och nakna fötter.
Sandiga bullar och kaffe i plastmugg.
Isande hopp i Ålandshav med upptining på solvarmt båtdäck.
Jag vill tröttna på grillat och Rosé.
Jag vill känna mig blassé över solens kärleksfulla strålar.

Kom igen nu våren. Ge mig lite kärlek.
Håller med! Har dock tröttnat på att vänta, så vi åker till solen och värmen på måndag...
SvaraRadera