Dr Gammelsmurf

I våras, typ två-tre veckor innan Axel föddes, var jag jättesjuk. Hög feber i en vecka och en helt vansinnig hosta. Efter fem dagar med temp över 39 grader började jag bli lite orolig för det lilla livet därinne och besökte då den lokala närakuten.

På dessa närakuter länet runt jobbar bl a vad som brukar kallas stafettläkare, men ibland även en del gamla läkare som egentligen gått i pension. Gamla stofiler som längtar tillbaka till arbetslivet och passar också på att dryga ut pensionen med några (eller ganska många) extraslantar.

Just denna kväll när jag tålmodigt satt och väntade i väntrummet, trots min bokade tid, var där en sådan åldrad yrkesman i tjänst.
Med rufsigt, grått hår och kutrygg hasade han sig fram mot väntrummet och ropade med en gammal mans röst ut:
- Mats Karlsson
(ja, jag minns givetvis inte namnet, men låt oss säga att det var just "Mats Karlsson")

En ung kille hajar till, reser sig och börjar gå mot den gamle doktorn. De hälsar och doktorn visar in patienten i undersökningsrum 2 samtidigt som han talar om att han glömt några papper vid sköterskedisken som han måste hämta. Mats går lydigt in på undersökningsrummet och väntar.
Doktorn hasar med sina nedslitna trätofflor tillbaka till sköterskedisken, kliar sig i huvudet, tar upp en bunt papper och ser allmänt förvirrad ut.
Nu börjar hasandet igen och han går mot undersökningsrummet. Eller... vad gör han? Han går förbi det och står nu åter i väntrummet. Och återigen hörs hans darriga gammelmans-röst:

- Mats Karlsson, varsågod!

Det blir helt tyst i väntrummet! Alla tittar upp från sina sönderlästa "Året runt" från 1998 och tittar förstummat på varandra. Vad menar karln?
Lite längre ner i korridoren öppnas dörren till undersökningsrum 2 och ut kikar en förvånad Mats.

- Ähum, doktorn? Jag är här!

Doktorn vänder sig sakta om och fräser högt så att alla i väntrummet klart och tydligt kan höra:

- Vad gör du där? Patienterna får inte gå in på undersökningsrummen
själva utan tillåtelse!!!!!

Ridå!!

Jag bör kanske nämna att den doktor som senare undersökte mig var av betydligt yngre årgång och ropade enbart in mig EN gång....