Många undrar hur man orkar med tre små barn utan att stupa och så ibland även jag.
Men sanningen är att den hemliga vederkvickande substansen kallas kärlek. Som i gårkväll när Albin hade gått och lagt sig för att sova och man såg hur tankarna malde i det blonda lilla huvudet.
"- Mamma vet du varför jag älskar dig?" frågade han mig där vill låg bredvid varandra.
"- Nej, berätta," svarade jag.
"- För att du har fött Axel. Till mig och Gustaf!"
Då växer hjärtat ytterligare, så även orken och tålamodet som gör att man trots allt orkar med alla trotsutbrott och sömnlösa nätter.
Gud vad jag älskar mina barn!
Söööööte!
SvaraRaderaHelt underbart!
/Emma
Underbart!
SvaraRaderaVilken fantastisk kommentar! Dom är ljuvliga de små barnen!!! Christine
SvaraRaderaKarin, jag visste inte att du skrev såå bra!
SvaraRaderaKram Lisa