lördag 31 oktober 2009

Västerås tur och retur.

Idag har x antal mil i bil avlagts till Västerås för att lägga en krans och tända ett ljus på min farmors grav.

Rätt mysigt faktiskt!

Men nu är jag trött. Helt slut, typ!

Så därför blir det bara detta idag. Tack å go´natt!

fredag 30 oktober 2009

Halloween/Alla helgona

Minns ni för sisådär 10-15 år sedan när Halloween gjorde sin oranga entré i Sverige?

Vilket rabalder det blev!

På ena sidan stod partysugna ungdomar, tacksamma för ännu en anledning att sippa (?) häxblandning och så förstås alla utklädningstokiga småbarn (som i sin tur såg ytterligare en anledning att få snaska godis och hitta på djävulskap). På den andra sidan våndades svenska traditionalister som på allvar ansåg att Halloween var ett djävulens påfund. Och från USA dessutom (vilket i vissa kretsar i och för sig innebär samma sak)!

Jag hör till den skaran som dock inte misstänker att djävulens fingrar har en del i Halloweenfirandets spridning till vårt gudfruktiga land. Snarare handeln (vilket i vissa kretsar också det kan innebära samma sak i och för sig) skulle jag tro.

För mig är Halloween:
- en massa ungar som tigger godis (och dit räknas givetvis inte mina egna),
- en massa krimskrams av skitkvalité i butikerna,
- roliga fester (eller mindre roliga) och
- ett sätt att liva upp sig och andra i höstmörkret.

Alla helgona däremot är något helt annat nämligen:
- en dag att minnas de nära och kära som inte längre finns med oss i jordelivet och
- att kanske tända ett ljus och lägga en krans vid deras grav.

Varför detta egentligen skulle behöva stå i motsats till varandra är för mig helt obegripligt och nog har väl protesterna tystnat alltmer med åren?

Trick or treat!

torsdag 29 oktober 2009

Hannibal Lector?

AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!


Ni förstår chocken jag fick, när jag kom hem och fick se herr Pumpa så här brutalt misshandlad.

Hela ansiktet var bortslitet på det mest makabra vis och tankarna for genast till den ökände dr Lector. Är han HÄR? I Saltsjö-boo? Hua!

När den värsta chocken lagt sig insåg jag dock snart att förövaren troligen finns på närmare håll.

INOM FAMILJEN!!

Med stor sorg och ett sting av besvikelse fick jag nämligen se Ludde komma farande över gräsmattan med en för honom nytillkommen och väldigt missklädsam gul nyans i det nyfrisserade skägget.

En mördare; här mitt ibland oss.

Sjukvårdskunnig som jag är, fann jag dock snart bot åt stackars Pumpamannen. Jag snurrade helt sonika på hans sargade huvud ett halvt varv och karvade ut ett nytt ansikte.

Denna gången skar jag ett ännu elakare flin. Allt för att skrämma bort eventuella ansiktsätande hjärnskrynklare eller dito hundar.

Läskig va?

onsdag 28 oktober 2009

Jurassic Park i Nacka


Efter helgens dinosaurieshow på Globen i helgen har intresset för dessa förhistoriska mega-geckos exploderat här hemma. Allt handlar om dinosaurier. Och då menar jag allt.

"Vi" leker dinosaurier, äter som dinosaurier (väldigt, VÄLDIGT små sådana dock), sover som dinosaurier (?) och ritar 100-tals teckningar med olika sorters dinosar.

T-rexen är ju förstås populärast med sina huggtänder och höga vrååååål. Hur någon nu kan veta hur och OM de i huvudtaget lät. Vem vet; de kanske hade falsettröst och pep?

"- Biiip!"

Men i barnens och stackars Luddes (inte helt frivilligt deltagande) lek har dessa köttätare så kraftiga vrål att de skulle få åtminstone lejon och grizzlybjörnar avundsjuka.

"-WRAAAAOOOOOOR!"

Om några veckor är det Monstertruckar på Globen.

"- Holiday on Ice, någon? Stockholm Horseshow?"

Inte det, nähä!


tisdag 27 oktober 2009

Nysnaggad

Sådär ja! Det gick ju bra!

Luddes frissabesök, alltså!

Med lite extra fjärilar i magen och onda aningar satte jag i morse in hela familjen inklusive mormor (inte F givetvis. Han är i Danmark som vanligt) i bilen för avfärd till den fashionabla hundfrisören. Denna gång skulle vi nämligen testa en ny frisör och VAD skulle hon säga om Ludde?

För som alla vet (som har träffat Ludde Lurvas) så är han lite speciell. Lite glad, kanske man skulle kunna säga... Eller bipolär åt det maniska hållet, kan man också uttrycka det som.

Avlämningen gick dock bra och två timmar senare ringde frissan och sa att det fanns en nystajlad och upphottad Wheaten att hämta i Årsta.

"-Gulp, snart kommer domen", tänkte jag när jag fnipplade med bilnycklarna i tändningen för att åka och hämta Cujo.

Men, tro det eller ej, det hade gått jättebra och han är till och med välkommen tillbaka till henne nästa gång. Hon nämnde dock lite i förbifarten att hon aldrig träffat en mer "positiv" hund och att det nog är tur att han är kastrerad.

"- Ja, herregud. Hur skulle han vara annars?" tänkte jag utan att säga något.

Men det verkade på det hela taget som att de kommit riktigt bra överens.

Förbaskat trevlig kvinna, det där!



Och fin blev han, eller hur?

måndag 26 oktober 2009

Älskade mormor

Jag är mycket piggare idag. Tackar som frågar, förresten!
Axel sov mellan 22 och 04 i natt. Sex timmar! Garanterat första gången. Jag känner mig som en ny människa. Eller faktiskt, som en MÄNNISKA, det räcker med bara det.

Var hos mamma och åt lunch idag. Vi åt kålpudding och det får mig alltid att tänka på min mormor, då det är typisk mormor-mat.

I år är det 10 år sedan mormor gick bort, men än idag tänker jag på henne så gott som dagligen. Det är som att jag fortfarande glömmer att hon inte finns här längre och när vetskapen om hennes bortavaro blixtrar till känner jag ett kallt och isande vemod i bröstet. En saknad som aldrig verkar att ge med sig. Som ett stort svart hål.
Jag minns hennes röst, hennes doft, hennes skratt och hennes självklara sätt att alltid finnas där. För mig. För alla.

Jag VILL så gärna tro att vi kommer att mötas igen.

Jag älskar dig så, mormor. Då, nu och för alltid.

söndag 25 oktober 2009

Söndagsseg

Maken till söndagsseghet har jag aldrig träffat på.

Att dra mig från soffan till datorn var något av det jobbigaste jag gjort och ytterligare en kraftansträngning krävdes för att få upp händerna på tangentbordet. Pust!

Men nu är jag här...

Hela söndagen har dock inte varit i slöhetens tecken.

O nej. Tidigare idag var jag ett under av effektivitet. Likt en duracellkanin har jag trummat på med all världens aktivitet. Jag har badat hunden, tvättat, bakat, städat, tränat, varit på promenad och till och med färgat håret.

Kanske tog jag i för hårt, för nu sitter jag här. Helt menlös med en hållning som skulle få en 97-åring skamsen. Så trött.

Lampan lyser men det är ingen hemma, om man säger så. Bäst jag slutar här.

God natt!
zzzzz

lördag 24 oktober 2009

Väntan är över

I någon vecka har han tålmodigt väntat på trappan på att få ett ansikte. Idag skulle väntan vara över, idag skulle det ske.

Operation Pumpaskärning. Dagen P.

Barnen har ivrigt väntat på denna händelse. Varje dag, när vi passerat pumpan, har de frågat:

"-Idag kan vi väl göra en monsterpumpa? Snäääälllllaaaa!?"

Så idag var det alltså dags...

Jag vet inte riktigt vad de hade föreställt skulle ske i samband med detta. Skulle en speciell Pumpa-dinosarie komma och TUGGA ut ett mönster eller skulle vi kanske läsa en magisk trollformel och: POFF! En monsterpumpa!

Hur som helst tog det inte lång tid innan jag stod där alldeles ensam, iskall och pumpakladdig på trappan och försökte karva ut ett mönster i det oranga huvudet.

Resultatet blev en pumpa med några hål i.

När barnen kom för att inspektera resultatet, klappade de mig tröstande på mina pumpasmetiga armar och sa:

"- Mamma, det spelar ingen roll hur den ser ut...."
.
Hur ska man tolka det?

Lika som bär?

Här är mina tre små frön, samtliga vid sex månaders ålder. Lika?

Axel
Albin

Gustaf

Det tycker nog jag.....

fredag 23 oktober 2009

Fredagsmys, del 2.


Sverigedemokraternas dravel

Följer med spänning SD´s framfart i mediabruset.

Vilket liv det blev om Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet häromdagen. Och det var väl bra det. För vilket dravel! Så komiskt med hans högtravande, "verka smart"-språk med en massa tunga ord som han förmodligen satt och slog upp under tiden som han skrev artikeln.

Tråkigt nog har det nog egentligen mest varit liv om Aftonbladet gjorde rätt som publicerade artikeln.

Klart att det var!

Nu kan man ju se, svart på vitt, vad Sverigedemokraterna handlar om. En hoper livrädda och outbildade små-Hitlers. That´s it!

Om man inte tillåter dem att stiga fram med sitt paranoida budskap blir det ju liksom vatten på deras inskränkta kvarn.

"- Åhh, stackars oss! Arabvärlden äger massmedia! Det är ju det vi säger! Heil!"

Typ.

Borde inte namnet "Sverige" namnskyddas egentligen?
Är inte det ett slags majestätsbrott på något sätt?
Vad kommer härnäst?
"Sverige-bomben"?

Eller förresten; finns inte den redan?

.

Fredagsmys, del 1.


torsdag 22 oktober 2009

Skrattretande retuschering


Ralph Lauren har gjort det igen! Kolla in underkroppen i förhållande till överkroppen!
Ärligt talat; skicka reklambyrån på grundkurs i Photoshop.

Soooooleeeeen?!

Varde ljus!

Jag försöker igen.....

VARDE LJUS!

Nähä... Det funkar visst bara för en del.

Sitter här och väntar på att solen ska gå upp.
Alltså, jag fattar att den är uppe, men var är den? Molnen ligger i varandra som ett enda Molnus Gigantus och blockerar hela sikten för stackars solen. Och för stackars oss!

Snart är redan oktober slut och november äntrar den blöta och oupplysta scenen. Tänk att vara november.... Vilken nitlott för en månad! Om jag var en månad skulle jag vilja vara april. Lite snö, lite sol, lite regn och lite blåst. Liksom hela året komprimerat till 30 dagar. Lite schizat sådär.

Men november. Till vilken nytta?

Barnens frågor om julen började redan i augusti och november brukar vara en ren tortyrorgie i tomtetjat.
"-När kommer tomten mamma"?
"-Kommer tomten imorgon"?
osv.
Snart är orden "Tomte" och "Julklapp" de enda orden som hörs ur deras små fågelungs-munnar. Och då är det nästan två månader kvar. Giv mig styrka!

Men nu; slut med gnällandet. Det finns positiva saker med mörker och kyla också.

Har jag hört....

onsdag 21 oktober 2009

Var god nästa!

Nu har jag fått en massa arbetspass inbokade på vårdcentralen för vaccinering. Det ska faktiskt bli kul att åter dra på sig landstingspyamasen!

Det hela är en helt otroligt stor apparat. På Boo vårdcentral räknar man med att vaccinera runt 50.000 personer och det hela kommer att genomföras med en slags löpandeband metod. Folk får ställa sig i en kö in till väntrummet där de får ta en nummerlapp och snällt vänta tills det bli deras tur. Innan de kommer in till sköterskan ska de ha fyllt i en hälsodeklaration så det bara är för oss att sticka dem och sen putta ut dom ur rummet igen när det är klart. Det har hyrts in vakter som ska hålla ordning i leden och även någon form av kravallstaket kommer att iordningställas. Beräkningar har visat att det bör vaccineras ungefär 80 personer i timmen för att det hela ska fortlöpa hyfsat smidigt.

Ja, herre gud. Den som lever får se!

.