Snart klart

En skänk från ovan

Nytt projekt på G.

I mitt huvud är vårt nya hus i princip färdigmöblerat. En del möbler ska kasseras och ersättas av nya och en del gamla trotjänare får helt enkelt hänga med.

De här stolarna (ja, eller alltså inte just de HÄR) kommer att pryda vårt nya kök. "Lilla Åland"-klassiker.

Vårt nuvarande köksbord, en bokfolierad icke-skönhet av IKEA-kvalitet, har gjort sitt på denna jord med sin lossade fanér och ärr efter att ha vistats i ett hem med tre inte helt stillsamma gossebarn. Det ska ersättas av vårt massiva ekbord som vi för närvarande har placerat i matrummet där det mest får tjäna som skrivbord. Ja, faktiskt just i detta nu.

I köket har vi också en skänk i samma 90-talsheta bokträ. Hur bok, som träslag, kunde vara så hett på den tiden känns i dag helt oförståeligt. Ja, ungefär på det sätt som vi om ca 10 år kommer skaka på huvudet åt alla våra ekmöbler som smyckat våra hem ett antal år nu.

Men med lite av tidens tänk, fick jag en idé om att man kanske kan måla om den. Den gamla, fullkomligt omoderna, bokmöbeln kanske kan iklädas en ny skepnad med ny färg och nya knoppar.

Jag tänker mig något sådant här.

Med, typ, sådana här små beslag.

Alltså, detta här hur jag tänker. Hur resultatet blir är en helt annan femma. Nu är iallafall skåpet tömt och färgen inhandlad.

Om detta ämne aldrig mer vidrörs i bloggen, får ni väl dra era egna slutsatser.

Välkommen till familjen Nattuggla

Det börjar änna bli dags att så småtteligen vända tillbaka dygnet en smula.

Samtliga familjemedlemmar i klanen sussade idag sött till halv tio och anledningen till att sussandet där fick ett abrupt slut var att alfahannen formligen drog kottarna ur sängen. Ja, jag använder singular då det är precis vad det handlar om. EN säng.

Kvällen inleds med cirka ett barn i den äktenskapliga bingen för att efter någon timme ha adderats med ytterligare två ätteläggar plus en hund som tycker sig ha sin förstfödda rätt till det mesta i det här hemmet.
Vid ett-snåret smet maken in i storgrabbens säng och efter ytterligare någon timme tog även jag mitt pick och pack och tog min tillflykt in i en säng fullkomligt fullproppad av Lego-bitar.

Klart man behöver sovmorgon efter en sån partynatt.

Men barnen. Suck.

Googla på "tvååringar som sover till tio-tiden" och du kommer inte få en enda träff. Du kommer automatiskt att länkas till Narkoleptiska riksförbundet eller hemsidan för patologiska lögnare.

Men det är sant. Jag lovar.

Historiens trovärdighet kan måhända stiga en aning då jag berättar att nattningsprocedurerna detta jullov tar sin början vid åttasnåret för att avslutas med två resignerade föräldrar i tv-soffan klättrandes på av tre par nakna barnafötter vid elvatiden.

Nej. Nu måste det bli lite ordning i den här familjen.

I morgon är det jag som ställer väckarklockan. På nio. Eller nåt.....

"Vaddå sova? Det är ju inte ens midnatt än..."

Bra fråga, Riley...

Porr-Sixten

Läs om porr-bloggande kissen Sixten.

Tur att inte Ludde bloggar. Då hade vi nog fått polisen på oss.

En fysisk längtan

Det finns en sak som jag saknar. Eller sak, en aktivitet är det ju, om vi ska vara petimetriga. Och det är vi ju, läs jag.

Ridning.

Jag saknar i hela kroppen.

Det är som ett sug från de frusna tårna ända ut i de blåsiga fingrarna. Mina naglar undrar vart dyngan tagit vägen och insidan av låren har inte varit utan ridsår så här länge sedan jag var spädbarn.

Blåvita fingrar greppande kring ett stelfruset grimskaft och febrilt fotparerande upptrampade frusna och snorhala hagar.

Sammetslena mular med rimfrost.

Svettiga träningspass i ångande ridhus.

Jag har inte suttit på en häst på över två år.

Det börjar bli dags.

Polismuseet

Nytt år

Oj.

Redan den andre januari och inget skrivet ännu.

Men det ska det bli ändring på. Denna vecka ska jag nämligen vara föräldraledig med samtliga ynglingar och det vet ju alla hur mycket man får gjort när man är det.

Eller hur?!

Vore inte själva grejen med föräldraledighet bättre egentligen om barnen var kvar i skolan och på dagis. Ja, om det är nu lediga föräldrar som menas när man pratar om föräldraledighet.

För mitt inre har jag målat upp scenarios med badhus, museer och rosenkindat umgänge bara så där i det stora hela. Efter denna första dag i hemmet kan jag väl bara konstatera att de rosiga kinderna suttit enkom på mig efter ett otal förmananden i crescendo, medans mina förslappade avkomlingar mer har grönaktiga nyanser i deras innesittar-tv-spels-plyten.

I morgon blir det utflykt. Om jag så får använda grisfösare för att få ut dem.

Det är inga "Ute-i-skogen-leka-med-kottar"-ungar jag har närt vid min barm direkt.

Konstigt. Jag som är en sådan frilufts-förebild med Fjällrävenjacka och allt.

Eller hur?

Nyårslöfte

Jag har nog aldrig avgett ett nyårslöfte och tänkte inte göra det i år heller. Jag har aldrig riktigt förstått vad som är meningen med att lova en massa saker bara för att man äntrar ett nytt år. Jag menar; ska man sluta röka kan man väl göra det den 15 mars eller den 28 augusti lika gärna.

Men okej. Jag ska hoppa på det onödiga nyårslöfteståget. Bara för att.

Detta lovar jag:
1. Jag ska säga upp mitt träningskort.
2. Jag ska partaja mer.

Så får det bli. Vad som händer om man inte håller sina nyårslöften är för mig oklart. Om jag kommer att få reda på detta är i nuläget ovisst. Vi får se om ett år.....

Gott nytt år.

Mellandagar

Snart är min mellandagsledighet till ända och i morgon, när alla börjar rulla upp sina hårmoussade hårtestar på spolar och förbereder sina gnistrande glassbomber, far jag iväg till mitt älskade arbete för att fira in nyårsaftonens kväll bland underbara kollegor och troligen en och annan kvinna i stånd att förvandlas till mor.

Passar mig väl.

Nyårsafton har sedan länge förlorat sin magi för mig och de senaste åren har dessutom festligheterna mer bytts ut mot lite mer barnvänliga myskvällar med familjen. Inget ont i det, men skillnaden mot en helt vanlig lördagskväll har väl egentligen enbart varit att vi vid tolvslaget vistats utomhus med näsorna riktade uppåt mot himlen. Ja, mot de ordinarie lördagskvällarnas nästippar riktade mot tv-rummets tak, då alltså.

I går bakade jag, hör och häpna, Makroner. Igen. Och faktum är att det faktiskt gick lite bättre denna gång. Nästa gång når jag fulländning. Jag känner det på mig. Jajemän.

Men jag behåller nog mitt nuvarande jobb ett tag till....

Gott nytt år

Tänkte bara passa på att önska gott nytt år, så där som man gör, enligt god ton.

Håller lite julstängt här på bloggen, kan vi väl säga. Att sanningen är att jag inte har något att skriva om talar vi tyst om.

Låt oss låtsas att jag sitter framför en värmande brasa på ett fjällhotell och skriver detta efter en härlig förmiddag i de gnistrande skidbackarna. Eller i lobbyn på ett femstjärnigt hotell på Mauritius.

Julledigt alltså. Vi kör på det.

Where´s the spirit?

Dan före, dan före, dan före, dan före doppardan.

Julkänslan låter sannerligen vänta på sig i år.

Trots pepparkaksbak, adventsmys och traditionellt lussefirande på dagis är jag liksom inte där ännu. Julen känns fortfarande långt långt borta och känslan är mer som att vi befinner oss i ett höstigt november där julskyltningen påbörjats på tok för tidigt.

På TV ernstar Ernst runt i sin mys-fluffiga tröja och försöker pådyvla oss sin oktober-jul och julkalendern harvar på i sitt makliga tempo.

Maken slänger ihop sillinläggning efter sillinläggning och frysen är proppfull av redan färdiglagad mat som bara ligger och väntar på att få tinas upp och inmundigas av hungriga släktingar.

Men ändå....

Det känns inte som jul. Det är något som saknas.

Snön kanske? Eller ledighet?

Jag får väl fira min jul i januari någongång...

Vad i.....?!

Jag skulle med bestämdhet vilja hävda att bilden är manipulerad!

Ordningen är återställd

Äntligen är jag hel igen.

Dock inte stackars mobilen. Han fick, föga förvånande, bytas ut mot en ny.

Men det är väl så livet är. Förlorar du en står dig tusen åter.

Lika som bär?