Mellandagar

Snart är min mellandagsledighet till ända och i morgon, när alla börjar rulla upp sina hårmoussade hårtestar på spolar och förbereder sina gnistrande glassbomber, far jag iväg till mitt älskade arbete för att fira in nyårsaftonens kväll bland underbara kollegor och troligen en och annan kvinna i stånd att förvandlas till mor.

Passar mig väl.

Nyårsafton har sedan länge förlorat sin magi för mig och de senaste åren har dessutom festligheterna mer bytts ut mot lite mer barnvänliga myskvällar med familjen. Inget ont i det, men skillnaden mot en helt vanlig lördagskväll har väl egentligen enbart varit att vi vid tolvslaget vistats utomhus med näsorna riktade uppåt mot himlen. Ja, mot de ordinarie lördagskvällarnas nästippar riktade mot tv-rummets tak, då alltså.

I går bakade jag, hör och häpna, Makroner. Igen. Och faktum är att det faktiskt gick lite bättre denna gång. Nästa gång når jag fulländning. Jag känner det på mig. Jajemän.

Men jag behåller nog mitt nuvarande jobb ett tag till....