Ikväll vinner nog TV4 och "Let´s Dance" kampen om mitt tittande.
Man kan ju redan nu kora några favoriter av deltagarna.
Årets Brandeby: Bygglovs-Willy
Årets Elisabeth Höglund: Gudrun Schyman
Årets Vinnarfavorit: Stefan Sauk
fredag 8 januari 2010
Kyla
Det är kallt. Riktigt kallt. Mösskrävande kallt.
Luften känns så ren med en knipande kyla som river i strupen på väg ner till lungorna.
Dämpade fotsteg frasknirrar mot den packade snön.
Lager på lager på lager.
Jag älskar vintern.
torsdag 7 januari 2010
Rivningskontrakt?
Jag har slutat amma.
Det var inget svårt val. Valet var inte ens mitt. Beslutet tog Axel.
De senaste månaderna har Axel enbart velat ha tutte nattetid. Hela tiden. Han vaknade i snitt en gång i timmen och fick han då inte ögonblickligen ett bröst i munnen blev det ett herrans liv. Ett "Herrans liv" kan vara något ansträngande, framförallt nattetid, vilket resulterade i att jag mer eller mindre ammade konstant nätterna igenom mot slutet.
Han var som en mobiltelefon som låg på laddning nattetid. Problemet vara bara det att jag, själva laddaren, inte hade någon egen kraftkälla till slut. Jag blinkade knappt till när man tryckte på "on-knappen". Kraftlös.
Så efter ett djupt andetag stängde jag nattserveringen för några veckor sedan. På skylten, som hängde runt min hals, stod det:
"Öppnar igen imorgonbitti. Tidigast 07.00!."
Det hela gick över förväntan. Redan efter fem bröstfria nätter sov Axel hela natten i sin egen säng. Stolt som det lilla gossebarnet är, ville han därefter ej heller ha bröstet på dagen. Och vem är jag att tjata?
Så nu har serveringen stängt igen även dagtid. Lokalerna står kvar, ödsligt tomma, uttjänta och ett visst renoveringsbehov föreligger.
Men det får vara. Även jag är ju stolt.
Det var inget svårt val. Valet var inte ens mitt. Beslutet tog Axel.
De senaste månaderna har Axel enbart velat ha tutte nattetid. Hela tiden. Han vaknade i snitt en gång i timmen och fick han då inte ögonblickligen ett bröst i munnen blev det ett herrans liv. Ett "Herrans liv" kan vara något ansträngande, framförallt nattetid, vilket resulterade i att jag mer eller mindre ammade konstant nätterna igenom mot slutet.
Han var som en mobiltelefon som låg på laddning nattetid. Problemet vara bara det att jag, själva laddaren, inte hade någon egen kraftkälla till slut. Jag blinkade knappt till när man tryckte på "on-knappen". Kraftlös.
Så efter ett djupt andetag stängde jag nattserveringen för några veckor sedan. På skylten, som hängde runt min hals, stod det:
"Öppnar igen imorgonbitti. Tidigast 07.00!."
Det hela gick över förväntan. Redan efter fem bröstfria nätter sov Axel hela natten i sin egen säng. Stolt som det lilla gossebarnet är, ville han därefter ej heller ha bröstet på dagen. Och vem är jag att tjata?
Så nu har serveringen stängt igen även dagtid. Lokalerna står kvar, ödsligt tomma, uttjänta och ett visst renoveringsbehov föreligger.
Men det får vara. Även jag är ju stolt.
Nu är det klippt!
Så var då vardagen här. Äntligen!
Julmysandet muterar gärna strax efter nyår och förvandlas då till något helt annat. Lika mysigt som det är att ha sina jullovslediga barn hemma första delen av jullovet, lika skönt är det då allt drar igång igen.
Senaste dagarna har jag haft två rastlösa och stingsliga killar som tröttnat på hemmalivet och framförallt varandra. De har till och med ledsnat på att spela TV-spel och då är det sannerligen dags för terminstart.
Var iväg med G till frissan idag iallafall. Visst ser han snygg ut? Och framförallt: STOR?
Julmysandet muterar gärna strax efter nyår och förvandlas då till något helt annat. Lika mysigt som det är att ha sina jullovslediga barn hemma första delen av jullovet, lika skönt är det då allt drar igång igen.
Senaste dagarna har jag haft två rastlösa och stingsliga killar som tröttnat på hemmalivet och framförallt varandra. De har till och med ledsnat på att spela TV-spel och då är det sannerligen dags för terminstart.
Var iväg med G till frissan idag iallafall. Visst ser han snygg ut? Och framförallt: STOR?
onsdag 6 januari 2010
Trettondagstraditionen
Varje år, så länge jag kan minnas, har det visats buskis på TV på Trettondagen och sedan Poppe försvann från scenen och sedemera jordelivet har Eva Rydberg klampat vidare i hans traditionstyngda teaterdojjor.
Men.
All heder åt Poppe och allt det där, men har inte den typen av underhållning gjort sitt nu egentligen?.
Buskis.
Ett överspel utan dess like, lökig musik, kass humor och en handling som alltid verkar utspela sig på 40-talet eller däromkring. Säkert charmigt enligt vissa. Inte mig.
Fast jag kan leva med att en del gillar det. Storsint som jag är.
Men vid "Stefan och Krister", där går f-n gränsen.
Men.
All heder åt Poppe och allt det där, men har inte den typen av underhållning gjort sitt nu egentligen?.
Buskis.
Ett överspel utan dess like, lökig musik, kass humor och en handling som alltid verkar utspela sig på 40-talet eller däromkring. Säkert charmigt enligt vissa. Inte mig.
Fast jag kan leva med att en del gillar det. Storsint som jag är.
Men vid "Stefan och Krister", där går f-n gränsen.
Dagens svåraste fråga
Albin (4 år): - Mamma. Är 122 mycket?
Jag: - Mycket vaddå?
A: - 122. Är det det?
J: - Det beror på vad det gäller....
A: - 122 är en siffra mamma!
J: - Hm, ja... Jag vet, men....
A: - Hur mycket är 122 då?
J: - Ja, det är ju 122 stycken av något.
A: - Ameh MAMMA. Hur MYCKET är det?
J: *tänker tänker*
A: - Ähh, jag frågar pappa istället. Han kan sånt där!
Jag: - Mycket vaddå?
A: - 122. Är det det?
J: - Det beror på vad det gäller....
A: - 122 är en siffra mamma!
J: - Hm, ja... Jag vet, men....
A: - Hur mycket är 122 då?
J: - Ja, det är ju 122 stycken av något.
A: - Ameh MAMMA. Hur MYCKET är det?
J: *tänker tänker*
A: - Ähh, jag frågar pappa istället. Han kan sånt där!
tisdag 5 januari 2010
Ulricehamn tur och retur
Tänk vilka tillfälligheter som styr våra liv. En del väljer att kalla det ödet eller guds försyn. Men jag vet inte, "tillfälligheter" känns nog ändå som det mest troliga.
Sommaren när jag skulle fylla 19 åkte jag ner för att hälsa på min kära mormor. Planen var några veckors kravlöst slappande och avnjutande av mormors famösa kokkonster. Ung och rastlös som jag dock var, så följde jag med min kusin J på en fest i en förort till Ulricehamn (?) efter några dagar och i och med detta kan man säga att mitt liv tog en vändning som jag aldrig kunnat ana.
Jag blev nämligen, på bästa tv4-manér, störtkär i en bondpojk, M. En riktig lantis med skitiga naglar, traktor i garaget och Status Quo i skivstället. Så vansinnigt exotiskt!
Och kvar på vischan blev jag.
Det förhållandet tog (förstås) efter några år slut och planen var då att flytta tillbaka till storstan när jag sprang ihop med F en blöt kväll på "Harry´s", the place to be back then.
Detta var igår exakt 14 år sedan. Jag upprepar: FJORTON ÅR SEDAN!
Sitter nu och funderar på om hur det varit om jag aldrig hade åkt ner till mormor den där gången i augusti 1991.
För även om vägen inte varit spikrak så ledde den ju på något sätt hela vägen hem.
Sommaren när jag skulle fylla 19 åkte jag ner för att hälsa på min kära mormor. Planen var några veckors kravlöst slappande och avnjutande av mormors famösa kokkonster. Ung och rastlös som jag dock var, så följde jag med min kusin J på en fest i en förort till Ulricehamn (?) efter några dagar och i och med detta kan man säga att mitt liv tog en vändning som jag aldrig kunnat ana.
Jag blev nämligen, på bästa tv4-manér, störtkär i en bondpojk, M. En riktig lantis med skitiga naglar, traktor i garaget och Status Quo i skivstället. Så vansinnigt exotiskt!
Och kvar på vischan blev jag.
Det förhållandet tog (förstås) efter några år slut och planen var då att flytta tillbaka till storstan när jag sprang ihop med F en blöt kväll på "Harry´s", the place to be back then.
Detta var igår exakt 14 år sedan. Jag upprepar: FJORTON ÅR SEDAN!
Sitter nu och funderar på om hur det varit om jag aldrig hade åkt ner till mormor den där gången i augusti 1991.
För även om vägen inte varit spikrak så ledde den ju på något sätt hela vägen hem.
Med en sådan mor så.....
När jag var barn var det inte bara i släkten min könstillhörighet var ett unikum. Så var det nämligen i kvarteret där vi bodde också. Detta innebar att jag bara lekte med killar tills dess jag började skolan.
Kanske var detta en enda lång förberedelse inför den dag då jag stod med ett gäng "egna" killar.
Kanske var detta en enda lång förberedelse inför den dag då jag stod med ett gäng "egna" killar.Kanske får jag leka Prinsessa i mitt nästa liv?
måndag 4 januari 2010
Karin och killarna i 1973:s version
Här är jag med tre av mina kusiner samt bror.
Egentligen är det inte så konstigt att jag bara fått söner. Hela min släkt består ju av söner. Och jag. Enda tjejen. Som nu.
Oss grannar emellan.
I går gick tomteparaden ut till förrådet igen. I samlad trupp tågade de små nissarna ut för sin ca 335 dagars långa vila i sin mörka kartong.
God natt vännerna! Vi ses snart igen.
Kvar i fönstren står ljusstakarna och lyser lite på övertid. Jag ger väl dom någon vecka till sedan är det nanedags även för dem.
Mittemot oss bor några som uppenbarligen tycker det här med pyntande är något som man ej ska hatta med. Deras adventsljusstakar kommer upp i november för att sedan stå där till påsk då fönstren pyntas med påskris, vilket i sin tur plockas ner i november då ljusstakarna åter gör entré.
Smidigast vore väl om de kunde få plats med både ris och ljustake i fönstret på en gång. Då behöver man ju aldrig känna av stressen runt högtiderna då pyntet ska bytas ut. Jag ska nog föreslå det nästa gång vi ses.
Ett litet tips i all välmening. Det är nog populärt!
God natt vännerna! Vi ses snart igen.
Kvar i fönstren står ljusstakarna och lyser lite på övertid. Jag ger väl dom någon vecka till sedan är det nanedags även för dem.
Mittemot oss bor några som uppenbarligen tycker det här med pyntande är något som man ej ska hatta med. Deras adventsljusstakar kommer upp i november för att sedan stå där till påsk då fönstren pyntas med påskris, vilket i sin tur plockas ner i november då ljusstakarna åter gör entré.
Smidigast vore väl om de kunde få plats med både ris och ljustake i fönstret på en gång. Då behöver man ju aldrig känna av stressen runt högtiderna då pyntet ska bytas ut. Jag ska nog föreslå det nästa gång vi ses.
Ett litet tips i all välmening. Det är nog populärt!
söndag 3 januari 2010
Big Mama?
Varje år i mellandagstid åker Gustaf och morfar till Naturhistoriska riksmuseet och tittar på dinosaurierna. En liten tradition skapad för några år sedan och som inbegriper bara de två.
Så idag var det då dags för det anuella besöket och i år hade G även uppnått den erforderliga åldern för att få se 3D-filmen om dinosaurier på Cosmonova. Morfar hade i god tid beställt biljetter till filmen och vid 13-tiden idag satt därför en 67-årig farbror och en 6-årig dito iförda tveksamt klädsamma 3D-brillor på näsorna och tittade förstummat på filmen om de förhistoriska djuren.
I museibutiken införskaffades traditionsenligt sedan två miniatyrdinosaurier i plast. En till Gustaf och en till Albin. I år blev det en flygande variant samt en stor rackare, en sån där med lång hals ni vet, en Jättestorosaurius, typ.
Väl hemma sedan behöll G den flygande varelsen alltmedans Albin förärades den stora jätteödlan. På lappen, som den store rackaren hade runt halsen, kunde vi läsa att den specifika arten kunde bli över 15 meter lång.
"-Hur långt är det?", frågade Albin.
"-Det är långt det", svarade jag. "Som en buss kanske!"
"-Längre än vårt hus?" fortsatte Albin.
"-Ja, absolut!"
"-Men inte större än dig va, mamma?"
Från barn och fyllehundar får man höra sanningar. Eller hur var det?
Så idag var det då dags för det anuella besöket och i år hade G även uppnått den erforderliga åldern för att få se 3D-filmen om dinosaurier på Cosmonova. Morfar hade i god tid beställt biljetter till filmen och vid 13-tiden idag satt därför en 67-årig farbror och en 6-årig dito iförda tveksamt klädsamma 3D-brillor på näsorna och tittade förstummat på filmen om de förhistoriska djuren.
I museibutiken införskaffades traditionsenligt sedan två miniatyrdinosaurier i plast. En till Gustaf och en till Albin. I år blev det en flygande variant samt en stor rackare, en sån där med lång hals ni vet, en Jättestorosaurius, typ.
Väl hemma sedan behöll G den flygande varelsen alltmedans Albin förärades den stora jätteödlan. På lappen, som den store rackaren hade runt halsen, kunde vi läsa att den specifika arten kunde bli över 15 meter lång.
"-Hur långt är det?", frågade Albin.
"-Det är långt det", svarade jag. "Som en buss kanske!"
"-Längre än vårt hus?" fortsatte Albin.
"-Ja, absolut!"
"-Men inte större än dig va, mamma?"
Från barn och fyllehundar får man höra sanningar. Eller hur var det?
Kalenderpojke, Januari 2010
Att bada.
Finns det något roligare?
Axel.
Finns det något vackrare?
//
Fullkomligt opartisk mamma.
Finns det något roligare?
Axel.
Finns det något vackrare?
//
Fullkomligt opartisk mamma.
fredag 1 januari 2010
Jag lovar och svär....
Nytt år och nytt decenium.
Det är nu alla nyårslöften ska börja infrias eller brytas.
Det är nu som gymmen ska fyllas för att åter vara halvtomma framåt februari igen och det är nu som många rökare, som igår kväll stod med handen på hjärtat och svor att aldrig mer tända en cigg, lider helvetes kval över vad de ska göra av sina händer. Det är nu som människors karaktär och disciplin skall prövas. Det är nu.
Själv är jag ingen nyårslöftesgivare. Jag har aldrig förstått själva grejen med att lova en massa saker, inför en massa människor, för att sedan skämmas ögonen ur sig när löftena faller som julgransbarren på nyårsdagen
Jag tänkte istället vara lite wild´n´crazy och avge lite löften å andras vägnar. Fiffigt va?
- Axel lovar och svär, t ex, att fortsätta sova de 8-10 ostörda timmar i sin säng som han så föredömligt avslutade sitt 2009 med.
- Albin däremot, lovar på sin mormorsmors grav att börja sova hela nätter i sin egen säng. Inga mer tassande kalla barnfötter över becksvart hallgolv ner under mammans täcke alltså.
- Gustaf lovar å sin sida att sluta tjata om att få spela tv-spel HELA TIDEN. Han skall härmed acceptera att endast spela när hans mor och far tillåter han att göra så. Basta.
- Ludde lägger sin högra tass på hjärtat och avger nickandes löftet att aldrig mer bita sönder någon av barnens leksaker. Eller något annat heller för den delen.
Det är nu alla nyårslöften ska börja infrias eller brytas.
Det är nu som gymmen ska fyllas för att åter vara halvtomma framåt februari igen och det är nu som många rökare, som igår kväll stod med handen på hjärtat och svor att aldrig mer tända en cigg, lider helvetes kval över vad de ska göra av sina händer. Det är nu som människors karaktär och disciplin skall prövas. Det är nu.
Själv är jag ingen nyårslöftesgivare. Jag har aldrig förstått själva grejen med att lova en massa saker, inför en massa människor, för att sedan skämmas ögonen ur sig när löftena faller som julgransbarren på nyårsdagen
Jag tänkte istället vara lite wild´n´crazy och avge lite löften å andras vägnar. Fiffigt va?
- Axel lovar och svär, t ex, att fortsätta sova de 8-10 ostörda timmar i sin säng som han så föredömligt avslutade sitt 2009 med.
- Albin däremot, lovar på sin mormorsmors grav att börja sova hela nätter i sin egen säng. Inga mer tassande kalla barnfötter över becksvart hallgolv ner under mammans täcke alltså.
- Gustaf lovar å sin sida att sluta tjata om att få spela tv-spel HELA TIDEN. Han skall härmed acceptera att endast spela när hans mor och far tillåter han att göra så. Basta.
- Ludde lägger sin högra tass på hjärtat och avger nickandes löftet att aldrig mer bita sönder någon av barnens leksaker. Eller något annat heller för den delen.
Sådär ja! Vi får se hur länge det håller. I morgon är det den andra januari.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)