Julkort 2009

"-Okej, grabbar. Sätt er i soffan där. Jag tänkte ta ett kort som vi kan skicka som julkort."

"Klick!"

"-Fint, men lite gladare nu. Kom igen!"

"Klick!"

"- Inte argare, GLADARE, tack!"

"Klick!"

"-Ja, det var bättre... Men kom igen nu. Ge mamma ett riktigt leende nu!"

"Klick!"

"-Kanske inte fullt så glad!"

"Klick!"

"-Men gärna LITE gladare!"

"Klick!"

"-Okej, nu struntar vi det här!"

Jaaaaaaa!

Djurgården blir kvar i Allsvenskan! Trots allt!

Neeeeeeeeej!

Den omisskänliga känslan av "infektion på ingång" har hela dagen anats i kroppen. En oförklarlig matthet och ömhet i benen, stickningar i halsen och en olustig värmekänsla i hela kroppen talar med sitt tydliga språk om för mig;

"- SJUKDOM PÅ INGÅNG!"

Sitter och tittar på den kommande veckans agenda. Svetten börjar pärla sig vid hårfästet och pulsen går genast upp. Detta blir en vecka att minnas, tro mig.

Inte bli sjuk denna vecka, inte nu!

Fredrik är i Köpenhamn tills på onsdag och veckan är tokspäckad med allt från himmel och jord.

JAG FÅR BARA INTE BLI SJUK!!!

Mmmm

Bläckfisks-Karin

Håller på som bäst och grejar inför att det ska komma gäster ikväll.

Lättare sagt än gjort med en snorig unge som helst vill ha ett bröst i mun hela tiden..... En rejäl utmaning för simultanförmågan, sanna mina ord!

Pust!

Barbastark

Tänk er in i detta scenario:

1. Gå ut i skogen och gillra en fälla.

2. Dagen efter vittjar ni fällan på, låt oss säga , en hare.

3. Ta med det sprattlande djuret hem.

4. Lägg nu den ivrigt protesterande kanaljen på ett bord i ståhöjd.

5. Klä nu på den blöja, body, byxor, små strumpor, overall, tossor och en mössa.

Se där! Så har vi det här hemma!

Ja, om man bortser från de 3 första punkterna och att Axel vare sig har päls eller långa öron, har man ungefär det scenario som utspelas varje gång vi skall iväg någonstans.

Så fort han hamnar på skötbordet förvandlas han till en mini-barbapapa, en formlös massa som lätt kan skruva sig 360 grader utan problem. En stark liten vilde, vilt kämpande som om det gällde livet, utan någon som helst avsikt att få kläder på kroppen.

Kanske är det så att han var ett vilt djur i sitt förra liv.

Jag börjar faktiskt misstänka det...

När snön kom...

The story of my life

Jag fyller år snart.

37.

Sug på den.

37.

Snart 40.

Herregud.

Jag har egentligen inget emot att bli äldre. Bättre än alternativet, så att säga.
Men ändå. Nu är man inte bara vuxen längre, snart är man medelålders. Halfway in, liksom. Krönet är nått.

De grå hårstråna är nu så pass många till antalet att pincetten har gjort sitt. För att effektivisera plockandet skulle jag nu snarare behöva vax-strips, men hur snygg skulle jag bli då? Nä, det blir till att färga de få testarna jag har kvar på huvudet efter graviditet och amning.

Jordens gravitationskraft visar sig också allt tydligare på kroppen med åren. Sakerna sitter liksom inte där de satt för 15 år sedan, om man säger så. Tre graviditeter har väl kanske lite med den saken att göra också. Sex packet blev en bag-in-box, the story of my life.

Men men. Man får se det positivt. För bara några hundra år sedan hade jag troligen redan varit död vid det här laget då man på 1700-talet blev ca 36,6 år i genomsnitt. Och då hade man kanske redan hunnit få 15 ungar, syfilis och skörbjugg. Ja, förr gick det undan. Vad de hann med....

Vad har jag hunnit med egentligen på mina 37 år?

Som en provkarta över biverkningar

Passade på att ta en spruta själv när jag var och vaccinerade pöbeln i måndags. Som en liten löneförmån typ. Och så idag kom biverkningarna. Läser i infobroschyren:

"Mycket vanliga:"
"-Feber" -check
"-Smärta vid instickstället" -check
"-Blåmärke" -check

"Vanliga:"
"-Sömnighet" -check
"-Irritabilitet" -check
"-Aptitlöshet" -check
"-Huvudvärk" -check
"-Muskelvärk" -check

Okej, det fanns några biverkningar till som jag inte drabbats av - ÄNNU.

Men jag kommer ju slippa Svinis iallafall.

Hoppas jag !

Mina snyggingar

Fina va?

I love Kristoffer Åström

Troligen en av världens bästa låtar!

Den är några år nu, men håller än....

Leg Svinis-exorcist, det är jag!

Så igår var då mitt första pass som mass-vaccinerare på Boo vc.

Ja, jösses, vad folk!

Jag vaccinerade allt från skrikande 3-åringar till avslappnade och pratglada 93-åringar och allt som finnes däremellan. Unga män i 25-årsåldern med en omisskännlig blekhet om nosen, desperata i sina krystat skämtsamma försök att verka avspända. Småbarnsföräldrar med en så påklistrad käckhet att till och med deras skrikande ungar genomskådade deras försök att dölja sin egna sprutskräck.

För mig, som tillbringat hela mitt yrkesverksamma liv bland kanyler och handsprit, var detta troligen en ganska nyttig erfarenhet. Aldrig har jag träffat på så många sprut- och sjukvårdsfobiker på ett och samma arbetspass. I och för sig har jag nog överhuvudtaget inte träffat på så många patienter under ett och samma arbetspass heller.

Som barnmorska har man uteslutande, av naturliga skäl, kvinnliga patienter och hos dem har kanske en av tio sprutnoja av varierande grad. Då är det vanligare att deras män, kvinnornas tänkta stöd i förlossningsarbetet, går undan eller tittar bort när det vankas nålar i förlossningssalen. Kanske är det så att kvinnorna går in i förlossningsarbetet med en viss nålskräck, men i relation till den "jag håller på att delas itu-smärta" som det innebär att föda barn, ter sig ofta ett nålstick där och då rätt så löjligt.

Rätt så kul var det iallafall att träffa alla dessa människor av varierande ålder och kön. Rädda eller inte!

Små barn = små problem?

Som nybliven och småängslig förstagångsförälder fick man ideligen höra av mer erfarna barnalstrare:

"-Små barn, små problem. Stora barn, stora problem!"

Saker som sömnbrist, röda rumpor och total brist på "egentid" (vad nu det var för något) viftades bort med ett småsarkastiskt leende.

"-Jojo, vänta du, bara!"

Nu, drygt sex år senare, står jag lite med fötterna i båda lägren och kan bara konstatera att domedagsprofeterna delvis hade rätt.

Visst ÄR det jobbigt att inte få sova hela nätter och visst ÄR det påfrestande att aldrig få vara riktigt "ifred" under spädisåldern. Men EGENTLIGEN; vad är det som är så jobbigt med det?

Kanske har jag en lite mer avslappnad attityd till bebiseriet nu, då det trots allt är tredje gången jag går igenom detta nu, men jag kan faktiskt inte riktigt minnas vad det var som jag tyckte var SÅÅÅÅ jobbigt med första barnet. Troligen var det mer omställningen från att vara sin egen individ, en människa med egna behov som kunde tillfredställas i princip omgående, till det att förvandlas till en 24-timmars butler utan utrymme för att ens få bajsa ifred.

Hur livet kommer att bli som förälder till större barn börjar nu alltmer kännas av.

Fotbollsträning, simskola, föräldramöten och utvecklingssamtal med mycket mera börjar nu att fylla almanackorna och det är understundom svårt att få ihop det logistiskt TROTS att jag är hemma på dagarna. Hur det ska bli sedan med mitt skiftarbete i kombination med F´s resande, vågar jag inte ens tänka på än.

Troligen stavas svaret "M. O. R. M. O. R.". Tur att hon finns.

Verkligen!

Stockholm-Göteborg 2-0

Pust, än lever hoppet för Djurgården!

Egentligen är jag hjärtligt ointresserad av Allsvenskan, men när DIF är såhär nära att åka ur den högsta divisionen väcks fotbollsnörden även i mig. Nu ska det iallafall kvalas, så hoppet lever i högsta grad.

-

Rätt kul också att AIK tog SM-guld! Jag vet att det är dödssynd för en djurgårdare att ens tänka så, men det är alltid en ynnest att ge göteborgare långnäsa.

Bästkusten? Inte idag iallafall!

Saker jag inte tänker göra idag.

Tänk att det alltid finns en massa som ligger över en som ska eller borde göras. Oftast är det tråkiga saker dessutom. En massa vuxenskit som man inte ägnade en tanke åt innan man hade barn och hus. Inte jag iallafall.

Säg den familj som inte har en pappershög någonstans i hemmet som bara ligger där och tronar i glansen av dåligt samvete och ångest. Papper som ska sorteras, sättas in i pärmar eller kanske rent av bara slängas.

Urvuxna barnkläder och skor är ännu en platskrävande "borde ta tag i-grej". Vad skall gå till brorsorna, vad ska slängas, gå till insamling och vad ska kasseras?

Dammsugning (suck).

Varför behövs det ALLTID dammsugas. Jag dammsuger flera gånger i veckan, men det hjälper inte. Var kommer all skit ifrån? Dammtussar stora som tennisbollar, hårstrån (mest mina), brödsmulor och löv (?).

Löv ja!

Den stackars gräsmattan därute håller på att kvävas av en blank lövmatta. Men är det något jag har lärt mig under de fem år vi bott här är det att;

"Inga löv ska räfsas förrän träden står helt nakna på och runt tomten."

Så roligt är det inte att räfsa löv att man vill göra det två eller tre gånger på hösten.

Sådär ja. Det var några av mina måsten som jag högaktningsfullt tänker skita i idag.

Söndagen är en vilodag enligt bibeln och man vill ju inte vanhelga gud. Inte sant?