Jag är nu inne på min andra föräldraledighetsvecka. På måndag börjar jag jobba igen.
I bakgrunden ljuder G´s försök till melodi på munspel ackompanjerat av en Mario på speed från TV:n i A´s rum. Och hör där! Där välte Flaxen ut G´s Legolåda. Igen.
På pappret hade jag bilden klar för mig hur mina dagar med barnen skulle gestalta sig. Trivsamt umgänge med äppelkindade ungar som aldrig skulle göra vare sig en fluga eller varandra förnär. Och så jag; den rundhylta modern som med en ängels tålamod leende bara njöt av se barnens uppfinningsrika hyss.
Låt oss säga att bilden krackelerat ett aning.
Förra veckan inleddes med en förkylning som torde gå till historien som en av de mest snorproduktiva i mannaminne. Jag behövde inte ens snyta mig. Snoret kunde liknas vid Niagarafallen i både mängd och hastighet och de tussar som jag hade i näsborrarna där jag så raffinerat låg i TV-soffan fick ideligen bytas ut mot nya.
Men trots att jag aldrig trodde att flödet skulle sina, så gjorde det faktiskt det. Jag blev frisk.
Då blev Axel sjuk. Feber.
Och så ändrades vädret. Regn.
Tacka gud för Andys lekland i Sickla. För er som inte vet vad det är kan jag bäst beskriva det som ett gigantiskt hamsterhjul för aktiva och understimulerade barn. Och som ett vattenhål för "vara-ifred-utan-tjat en-jävla-sekund"-törstande föräldrar. Synd bara att boken jag hade med mig var så sugig.
"Strindbergs stjärna" av Jan Wallentin. Läs INTE!
Jag köpte boken på rea och jag vet inte vad jag trodde att det skulle vara. Alltså, den är så usel så det går bara inte läsa. Overklig? Ja visst, men det är inte det som suger. Jag älskar t ex John Ajvide Lindqvists böcker och de kan man ju knappast beteckna som dokumentära. Nej, det handlar om allt: språket, helt orimliga personbeskrivningar, rena missar i handlingen och ja jag vet inte... Jag har som devis att alltid läsa ut en bok jag påbörjat, men det går inte. Jag kan inte.... Jag ska f-n elda upp fanskapet.
Nu börjar dock föräldraledigheten dra sig mot sitt slut och nästa vecka ska storgrabbarna vara med farmor och farfar på västkusten.
Själv ska jag vila upp mig på jobbet i fyra veckor innan semestern drar igång i slutet på juli.
Föräldraledighet; snacka om antites....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar