Midsomer Murders

Regnet faller så fint utanför fönstret att det ser ut som snö. Och med fint menar jag inte fint som i vackert. Luften är mättad av vatten och vore det inte för allt det ljusgröna skulle man likaväl kunna tro att vi befinner oss i april eller varför inte november.

Midsommarväder helt enkelt. En tradition som alla andra.

Midsommar.

En högtid som för många står som den viktigaste på hela året. Beats the hell out of påsken och kanske till och med julen.

Dock inte för mig. Inte alls.

Alltså missförstå mig inte. Ledigt är alltid kul. Att träffa släkt och vänner likaså.

Men själva firandet. Jag tror faktiskt att jag nästan aldrig har firat midsommar så där som man ser på TV.
Ni vet, med 250 andra barnfamiljer som samlats vid någon hembygdsgård iförda folkdräkt, dansandes runt en lövad fallossymbol med blommor i håret. Inte ens som barn. Linda Skugges bild av firandet på Tunigo får mig ju inte direkt heller att längta efter upplevelsen. Pass på det!

Och maten. Ja, vad ska man säga? Julmat, typ.

Nä, lite stillsamt firande med nära och kära passar mig bättre. Jag gillar ju inte ens snaps.