Falsk marknadsföring

Det finns något talesätt som säger att "kläderna gör mannen". Meningen är väl att man blir bemött som man är klädd, typ. Tror jag.

Och det kan väl stämma... Nog finns det en viss skillnad i hur man bemöter en lodis och en polis. Oftast bemöter man ju dessa dock inte alls, om ni förstår vad jag menar.

Men jag har tänk på det där med kläder och klädstilar en del. Vad vi liksom vill säga med vad vi hänger på oss. Och om man kan skönja en människas personlighet i hur denne är klädd.

Om man tittar i min garderob så hänger det en väldig massa vita och pastelliga kläder, har jag märkt. Odd Molly och Hunkydory. Tunikor med sirliga broderier och volanger och spets. Herregud....

Är det jag?

Är det sån jag är? Matchar det verkligen min personlighet? Gammelrosa puffärmar... Snacka om falsk marknadsföring.

Vem har hängt in allt detta i min garderob? Troligen någon medelålders kvinna med blekta slingor, 3 ungar och villa i en halvtjusig förort. Kristin Kaspersen?

Nej, för att matcha mitt lynne får jag uppenbarligen gå in och låna lite kläder av boysen.

Så där ja... Då sparar man ju in några slantar också.

Kalas!

06:54, 30:e April 2005

För sex år sedan föddes Albin.

En klotrund liten bebis med kolsvart hår, vilket kan vara mycket svårt att förstå när man ser honom idag.

Sommar, 2010

Finaste fin.

Jag är skeptisk..

Det ryktas att Kungen i morgon ska avslöja att Vickan är gravid...


Bild från prinsbröllopet i dag, Aftonbladet

 Jag är tämligen tveksam till det påståendet.

Sommarvärme

Vi hoppade visst våren i år.

I går, när jag rattade till jobbet vid kvart över sex-snåret, var det endast 1 plusgrad.

"- Brr brr", tänkte jag där jag i ett släng av överoptimistisk tonårstänk kring våren, satt med kortärmat och avsaknad av strumpor i de nyinköpta sandaletterna.

Solen fanns dock där redan och dess breda leende talade om för mig att de resta håren på mina armar med största sannolikhet skulle lägga sig ner inom kort.

Och så rätt hon hade.

När jag efter lunch åter satte mig bakom ratten för returresan hem, satt jag inte längre och bannade min naivitet kring dagstemperaturen utan snarare svor mig blodig över de hermetiskt tillslutna jeansen.

Det finns för övrigt många anledningar att svära även över min blå minibuss. För tillfället svär jag högst över den pajade AC-n.

Nej. Nu ut i solen...

Långfredag

Idag är det långfredag.

Ni har väl riktigt jävla tråkigt nu. Ja, såsom sig bör, denna lidandets dag.

När jag var barn, för sisådär 154 år sedan, var långfredagen verkligen lång. Allt var stängt. ALLT! Vete tusan om inte till och med Service-butiken höll stängt. Och det torde säga allt.

På teve var det mässor och konserter och den dramatik SVT erbjöd handlade uteslutande om Jesus, hans leverne och slutliga lidande. Den stackarns fredag var nog jävligt lång. Han kunde ju inte ens köpa en dagstidning och bläddra i däruppe på korset. Service var ju stängt. Och iPaden fanns ju inte heller.

Men idag ser allt annorlunda ut. Det mesta är öppet och på teve visas nu samma högkvalitativa underhållning som vid årets övriga dagar. Talang 2011, Big Brother och Postkodsmiljonären.

Prisa Gud....

Gud ja.... Läste hans/hennes underbara gäst-blogginlägg på Fredrik Strages blogg för några veckor sedan. Den stackarn har det inte lätt nu förtiden.

”Och jag skall taga stor hämnd på streetdansarna och tukta dem i förtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dessa mimare i träningsoverall skola de förnimma att jag är HERREN.”


Glad Påsk!

Ett tips från dagens Aftonbladet

40 är inte det nya 30

Om några veckor fyller F fyrtio bast.

Hur kunde detta ske? Är jag verkligen gift med en fyrtioåring? Jag som bara är 24. Jag får liksom inte riktigt i hop det....

Tänk, vad heter hon nu, Catherine Zeta Jones. Hon är född 1969, gamm-tanten. Men gubben hennes då? Han är född 1944. Tänk! Han är alltså 67 bast. Festligt värre...

Och The King of all Snuskgubbs, Hugh Hefner. Hur gammal är hans senaste lekkompis? Google google google.... 24. Okej, matchar ju hans 84 perfekt. Sexigt....

Tänk er honom naken. Fullt med leverfläckar, en hudkostym helt utan underhudsfett som hänger som tältväv över hans osteoporotiska benutskott. Och fötterna sedan. Gula tånaglar och erotiska förhårdnader på de knotiga stortårna. Ja, såsom det sig bör på en man över 80. Tänk er rumpan... Hänget. En fördel kan ju dock vara att eftersom testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder så minskar kroppsbehåringen. Så må hända är ju den hängiga stjärten åtminstone slät.

Så om man tänker efter....

40 är inte det nya 30. Det är det nya 10. Life goes on.

F is a keeper.

Ståpäls-låtar

Even better than the real thing:



Den ende i hela i världen som kan ha skinnväst och komma undan med det:



Ren kärlek:

Angående Macroonerna

Jodå. Helt ok.

Inte i klass med originalet.

Och då talar jag inte om mina.

Hittade dessa på Gateau

Kan det verkligen vara nåt?

Återkommer med betyg efter kalajset i eftermiddag.

2 år

Tänk så stor han har blivit. Våran lille Flax.

Lirare

Det papperslösa samhället

Jag har en sån där "Viktiga-papper-pärm" på en hylla i sovrummet. En pärm där mitt liv i kvitton och intyg finns representerat på ett ytterst rörigt och siffrigt sätt.

Tog, i ett ryck av ordningssinne, tag i den halvdecimeter tjocka bunten med papper på köksbänken och satte mig med avsikt för att sortera in den nådiga luntan i min viktiga pärm.

Hann inte så långt.

När jag tryckte ner spärren som öppnar pärmen så var det som en explosion. En tryckvåg med skatteuträkningar och årsbesked från 1985 slog mig i ansiktet och när åter vaknat upp efter min avtuppning och lagt om mina skärsår i ansikte och på händerna såg jag ingen utväg. Det var ju bara att sätta sig och rensa bland eländet.

Jaha, ett intyg på att ett ägarbyte på en bil som jag sålde 1996 nu finns registrerat hos bilregistret. Och se där: ett kvitto på en mobiltelefon jag köpte 2001. Undrar var den är nu? Ja, kvittot finns ju kvar iallafall. Tryggt.

Och så fortsatte jag. Nu är pärmen nästan tom. Och soptunnan nästan full.

Scary.

Tänk nu om det ringer en tjänsteman från ett statligt verk och vill ha en kopia på ett lönebesked från maj 1992.

Då sitter man i klistret.

Men det är sån jag är. Living on the edge.

Pizzeria Barsebäck?

Förra helgen, när jag var i Paris, gick jag förbi en japansk restaurang som hette Fukushima. Undrar hur nöjd ägaren har varit med det namnvalet den sista tiden.

Har det månne kommit en våg av nya kunder? Ser framtiden rentav kanske strålande ut?

Förlåt. Jag är ju inte ens från Göteborg.

05:43, söndag.

Sovmorgon.

Sova. Morgon. Sömn på morgonen alltså. Stilla snusande andetag på fluffig kudde.

Inte uppvärmning inför stundande studsmattesäsong på pappans mage. Inte ansiktsmassage av pyjamasklädd blöjrumpa av det icke varsamma slaget i mammans plyte. Inte hamna mitt i uppgörelsescenen mellan Darth Vader och Luke Skywalker med fäktandes lasersvärd.

Var tar barndomens energiladdade morgonhumör vägen? Jag har inget kvar av denna sprittande nyvakenhet. Nu längtar jag mest till att även ungarnas maniska morgonritualer skall bli till ett plågsamt minne.

Och att få somna om.